Monsterallergi

Jag läste de första fyra delarna i serien Monsterallergi i ett svep, och kollade sen upp hur många delar det kunde tänkas bli, och om jag snart skulle få veta hur det slutar med alltihop. Men... haha... jag insåg raskt att det kan jag glömma. Monsterallergi är en italiensk serie som vad jag förstår finns i många säsonger, och de här böckerna är bara allra första början på alltihop. Hoppas förstås att Hegas fortsätter med utgivningen av dem länge - men tänk om jag hade kunnat ha en sisådär 40-50 album att läsa igenom på en gång nu? Det hade jag velat.

Ja, ni fattar att jag gillar det här. Mycket! Här finns monster, rätt komplicerade, skruvade och ibland totalt utflippade äventyr och mysterier, men här finns också fint om vänskap eller om att vara ensam och inte ha några vänner (och till och med vara mobbad). Och så finns här humor, massvis av humor!

Alltihop börjar med att Elena Potatis (jepp, hon heter Potatis i efternamn) flyttar in i den gamla stadsdelen Oldmill. Hon får direkt veta av ett par jobbiga tvillingtjejer (som lägger sig i allt) att killen i grannhuset, Zick, ska man inte umgås med. Han är knäpp på riktigt, allergisk mot typ allt, och tror sig dessutom se och kunna prata med monster. Stor varningsskylt på honom, alltså. Varpå Elena raskt stegar över till sagda grannhus och knackar på dörren - "knäpp på riktigt" är vad hon gillar. Hon tar sin katt, Prassel, med sig för att den ska bli vän med Zicks ytterst fina nakenkatt (jag älskar den här karaktären mer än vad som kan vara rimligt och hyser stora planer på att skaffa ett eget exemplar) - men nakenkatten lyfter högfärdigt på nosen och sopar till Prassel med tassen. Med klorna utfällda. Och Zick? Han stänger igen dörren mitt i ansiktet på Elena.

Det kunde alltså börjat bättre med den där vänskapen. Men sedan försvinner Prassel spårlöst. Andra katter också. Och mysteriet och äventyret är igång. Och så småningom får Elena komma in till Zick (det är alltså han som bor i titelns "monsterhus") och hon frågar honom om de där monstren andra säger att han ser. Han spelar med, och berättar roligt om hur det ligger monster i bokhyllan, står slemmiga monster bakom soffan, sitter ett glupskt monster och tuggar på hans joggingskor, och så vidare, och de skrattar tillsammans åt hans fantasi. När Elena sedan går hem - så får man se hur det egentligen är. Och då är det ju så att alla de där monstren Zick beskrev finns på riktigt. Fast det är bara Zick som kan se dem (och prata med dem). Han kan se spöken också, och pratar dagligen med sina morföräldrar trots att de är döda sedan länge.

Detta är alltså början på första boken som i sig är början på många, många episoder av denna utmärkta serie. Bra att den ges ut på svenska, och jag (och många med mig, serien är redan otroligt populär på skolorna här där jag jobbar) väntar alltså ivrigt på fler delar.

Titel: Monsterhuset + De osårbaras pyramid + Mysteriet med Magnacat + Den svävande staden
Serie: Monsterallergi #1-4
Författare/Illustrationer: Katja Centomo, Francesco Artibani, Alessandro Barbucci, Barbara Canepa
Översättning: Ida Andersen
Utg år: 2019
Förlag: Hegas
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-15 år