onsdag 12 februari 2020

Artificial Condition (The Murderbot Diaries)

Andra boken/novellan om Murderbot tar vid precis där bok 1, All Systems Red, slutade: Murderbot har erbjudits en slags fristad och möjlighet att själv få bestämma hur dess liv ska vara. Men den här tillvaron verkar oroande full av människor som vill vara Murderbots vänner, och det där är jobbigt att hantera. Ska man behöva möta blicken på dem och prata med dem? Vara med dem om dagarna? Umgås...?

Tack, men nej tack, säger Murderbot ungefär i ett meddelande till Snälla-Människorna-Eventuellt-Vänner, och drar iväg till en annan rymdstation för att därifrån anonymt kunna ta sig ombord på ett robotstyrt rymdskepp med destination långt bort. Mååånga dagars och veckors resa, och åh, så skönt eftersom Murderbot har massvis med ny media nedladdad som väntar. Mängder av avsnitt av nya serier, massor av böcker och filmer...

Eller - destinationen är egentligen inte bara "långt bort" - planen är att ta sig till den planet och den gruva där det massmord skedde som Murderbot tydligen var inblandad i. Eller helt ansvarig för. Detta är oklart, eftersom minnena därifrån är delvis raderade. Och det är just eftersom det är så oklart som Murderbot vill åka dit för att se om platsen kan trigga fler minnen.

Rymdskeppet som av en tillfällighet blir det Murderbot hoppar på är obemannat, och styrs av AI. Efter en viss tvekan släpper den ombord Murderbot (som erbjuder att dela med sig av alla sina nedladdade nöjesmediafiler). Och denna AI är helt underbar att läsa om och faktiskt det som fick mig att gå ifrån "gillar den här serien skarpt" till "älskar den här serien hämningslöst". För det första: att den namnges (av Murderbot) till ART. ART står för Asshole Research Transport, och ja, det finns flera anledningar till "asshole"-delen av namnet. För det andra: att ART ganska överraskande lever sig in så totalt i Murderbots tv-serier att den får dra sig undan och "run some diagnostics" ett tag, särskilt när det är viktiga karaktärer i serierna som dör eller så.

Men "asshole" eller inte - Murderbot får hjälp av ART som följer med på den där expeditionen djupt nere i gruvan. (hur detta "följer med" går till är mystiskt och tekniskt komplicerat, obegripligt och väldigt, väldigt sci-fi)(men hallå?! rymdskepps styrsystem rider med i huvudet på en hälften maskin-hälften människa-konstruktion...?) (och det är sånt här som gör att jag älskar sci-fi av precis samma anledning som jag älskar fantasy: allt är möjligt och vad som helst kan hända)
SecUnit-specialkunskaper används, sanningar hittas, nödvändiga avkortningar av Murderbots armar och ben görs samtidigt som dess hårväxt blir kraftigare, och så småningom kan äntligen fler avsnitt i tv-serierna avnjutas i lugn och ro på nästa rymdfärd in i nästa bok. Och jag följer förstås med - det är inte bara underhållande att vara med Murderbot, utan nu börjar det anas en större, sammanhängande story bakom alltihop också som jag vill veta mer om.

Titel: Artificial Condition
Serie: The Murderbot Diaries #2
Författare: Martha Wells
Utg år: 2018
Förlag: Tor/St Martin's Press
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar