Det nionde sällskapet

Alex Stern går första året på Yale University, New Haven, och har sett till att välja kurser som är så lätta som möjligt så hon ska klara av studierna. Hon har nämligen mycket annat som kräver hennes tid. Övervakning av de åtta hemliga ordenssällskapens möten, riter och magi så att de inte leder till katastrof är en stor uppgift. (det är det hennes eget ordenssällskap, Lethe, ska hålla på med) Göra en egen undersökning av mordet på en ung kvinna. (det ska hon ge fan i, tydligen, eftersom hennes rotande får någon att vilja ha ihjäl henne) Lära sig sitt "övervakningsjobb" av sin mentor Darlington. (svårt, eftersom Darlington själv är försvunnen)

Yale är exklusivt och oerhört svårt att komma in på. Men Alex har beretts plats, trots hennes ofullständiga skolgång, trots att hon inte ens funderat på att söka in på något universitet, trots att hon de senaste åren levt mest på gatan, småkriminell och drogberoende. Grejen med Alex är att hon kan se spöken, "de Grå", och det är väldigt bra att kunna om man ska övervaka de hemliga sällskapens göranden och låtanden. Så Alex blev handplockad och Yale-livet serverat på silverfat.

Jag har läst Grisha-böckerna av Bardugo och tyckt om, jag har läst Six-of-Crows-böckerna av Bardugo och älskat. Så klart jag längtade efter den här boken! Skräck och hemliga ordenssällskap, magi och mystiska riter? Vad kunde gå fel?

Väldigt mycket, tydligen. Jag är SÅ besviken. Det tog mig låååång tid att komma in i läsandet, jag lade ner boken gång på gång. Och när jag väl fattat vilka alla var, de där sällskapen och rumskompisarna och Darlington och universitetspersonalen och Lethe och vilka som hörde till Alex tidigare liv och vilka hon hängde med nu... så insåg jag att själva handlingen i boken är så diffus att det liksom inte var något som förde mig framåt. Det är svårt att egentligen ens få koll på i vilket tidsplan nu är eftersom berättandet sker växelvis på våren, vintern som kom före den och hösten när hon var ny, och vi får parallellt följa när hon lär sig jobbet, det som hänt när hon ligger i en lägenhet med ett dödligt sår och är jagad av alla, det som händer när hon undersöker det där mordet, det som händer när hennes mentor Darlington försvinner, blandat med återblickar från hennes barndom, Darlingtons uppväxt, Alex skoltid och informationstexter om de där hemliga ordenssällskapen som finns. Jag är en van läsare som inte brukar ha problem att hantera perspektivskiften i berättande, men här får jag lägga så mycket möda på att hoppa fram och tillbaka att jag tappar fokus på vad som är kärnan i det hela. När jag äntligen kommer in så mycket i ett skeende att det börjar bli intressant - hoppar boken genast fram eller tillbaka i berättandet till någon ny tid eller plats eller person, och jag plockar upp telefonen i stället. Det är liksom en lång räcka häftiga scener (mycket blod och effekter och grävande i tarmar och skalbaggar som kryper i ens kropp och droger och sår och strypningar och... ja, allt man kan tänka sig i vad som säkert skulle kunna vara häftiga effekter vid en filmatisering. (och jadå, detta ska tydligen bli en tv-serie)

Men det blir för mycket. Bardugo vill ha in allt. Skräck, fasansfulla riter, spöken, universitetsliv, hemliga sällskap och vilka kända personer som varit med i dem (ja, de här sällskapen finns tydligen på riktigt men då utan magi kan man tänka sig), mordgåtor, magi, mytologi, historia, geografi, arkitektur, rika människors liv kontra de som inte har någonting, en utsatt barndom kontra en barndom med rika, frånvarande föräldrar, lönngångar och hemliga tunnlar.... allt. Utom detta: Levande, intressanta karaktärer. Handling. Känsla.

Och som en liten sur avslutning dessutom: jag läste boken i översättning till svenska. Det gjorde den inte bättre med stolpigt språk och direkta felöversättningar.


Titel: Det nionde sällskapet
Serie: Alex Stern #1
Författare: Leigh Bardugo
Originaltitel: Ninth House
Översättning: Sabina Söderlund
Utg år: 2020
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här, här eller via Omnible