Farlig midsommar

Muggen med hattifnattar på är en av mina favoritmuminmuggar - men jag hade ju glömt var de kommer ifrån, de där mystiska varelserna. Jag visste bara att de är många, mystiska, prasslar när de går och viftar med armarna i någon typ av kommunikation. Och att de är elektriska. Men nu läste jag om Farlig midsommar (lyssnade på som ljudbok i som alltid mästerlig uppläsning av Mark Levengood) och blev påmind om hattifnattarnas ursprung:

Man sår dem från frön. Och fröna måste sås på midsommarafton.

Så passande då att jag lyssnade på den här boken några dagar före midsommar! Ifall jag nu stötte på någon jobbig parkvakt som var onödigt nitisk med skyltar och förbud och behövde ett gäng hattifnattar att fördriva honom med. Nu gjorde jag inte det, men hattifnattar kanske funkar på ogräs också? Jag måste bara få fatt på de där fröna.

Farlig midsommar är en underlig berättelse där alla spretande berättelsetrådar ändå knyts ihop i slutet i en fantastiskt urflippad teaterföreställning på en flytande (och grundstött) teater. Boken börjar med att en vulkan har ett utbrott någonstans längre bort, men utbrottet gör att det blir översvämning. Hela Mumindalen fylls med vatten. Även Muminhuset. Detta skulle man ju kunna tänka sig vara en dramatisk och otäck katastrof, men muminfamiljen är väldigt mycket som muminfamiljen brukar vara: de flyttar lugnt upp på ovanvåningen (och mumintrollet får dyka ner i köket för att hämta frukost till dem), sedan upp på taket. Där sitter de en stund och förundras över allt vatten (och oroar sig lite för salongsmöblemanget) tills det kommer ett flytande hus som de hoppar över till och åker vidare med. (det är inget vanligt hus, det är en teater, men det tar lång tid innan de får veta det)

Mumintrollet och Snorkfröken har lite senare en övernattning i ett träd, och på morgonen har teatern flutit vidare utan dem så de får ha ett eget äventyr (med en självlysande parkvakt, en filifjonka och ett fängelse). Lilla My trillar ner i en lucka i scengolvet och flyter iväg i ett syskrin, träffar snart Snusmumriken (som har blivit med sisådär tjugo små barn som myllrar runt honom) och så har de sitt äventyr (det är Snusmumriken som sår de där hattifnattarna, förresten). Muminmamman, muminpappan, Lilla Mys syster, Misan, Homsan och teaterråttan Emma seglar vidare med teatern, och muminpappan får lära sig skriva drama på hexameter. Ungefär allt med den där teaterföreställningen är kaos och väldigt roligt att läsa om.

Och så är det då juni med sina ljusa nätter, och Snusmumriken säger till Mumintrollet (när de så småningom har träffats och ska fly från hemulpoliserna) "Dröj inte på vägen, och var inte rädd. Nätterna i juni är aldrig farliga."

Spretigt, underligt... och ett mästerverk.

Titel: Farlig midsommar
Författare: Tove Jansson
Ljudbok - uppläsning: Mark Levengood
Utg år: 1954 (original), 2007 (ljudboken)
Förlag: Bonnier Audio
Köp den till exempel här, här eller via Omnible