Secret of the Dragon

Jag var lite kluven till den här serien när jag läste den första boken i serien, Bones of the Dragon. Världsbygget var intressant, men jag kunde inte för mitt liv tycka om någon av karaktärerna. Men eftersom vi i slutet på den boken lämnade den då rätt stukade Skylan Ivorson som kedjad slav på ett skepp, hatad av alla och på väg till ett land han knappt hört talas om, så kände jag ändå att jag fick läsa vidare en bok till i serien för att se vad det blev av honom. 

Och här färdas det först med skepp ett antal veckor, och vårt vikinga-gäng (nej, de är inte vikingar, men de baseras liksom på alla myter om vikingar och vikingarnas gudar så för mig blir minnet av boken typ "vikinga-fantasy") gör ett antal mindre lyckade flyktförsök. Skylan är fortfarande avskydd av sina inte-längre-undersåtar men om han har någon bra flykt-idé så får den väl (under protest) testas i alla fall. Och Skylan själv börjar så sakta förändras till att bli någon som tänker mer på "vi och oss" än på bara "JAG!". Nå, flyktförsöken går inte bra och vi når fram till en civilisation på andra sidan havet. Denna civilisation verkar mer som - men är inte - romarriket, och vi kommer då alltså till motsvarigheten till gamla Rom. Och förstår mer och mer att Skylan och hans med-icke-vikingar är tänkta för att bli muskligt snygga och exotiska spelare i Para Dix-spelen, dvs någon slags gladiatorspel. Suck, tänkte jag, det här har jag läst förr. Men det blir inte så mycket av det där para-dixandet, utan mer intriger och hemlighetsavslöjande i det-som-inte-är-Rom-staden, med maktgalna religiösa samfund, politiskt käbbel och hot från andra makter. Ogre-klanerna från bok 1 är nämligen på gång att invadera även den här delen av världen, men hoten om detta tas inte på allvar utan blir ytterligare en bricka i det politiska spelet om vem som ska ha makten över staden och armén. Och såklart fortsätter vi att jaga efter gamla drakben, som när de är fem stycken kan väcka upp en kraft som kan rädda världen. Eller något i den stilen. Och i vårt lilla inte-vikinga-gäng, som för övrigt inte alls lever så där himla slav-jobbiga liv utan verkar få gå omkring rätt fritt som de vill, så fortsätter man att förråda varandra samtidigt som man försöker hålla ihop och komma på hur i herrans namn de alla på en gång ska kunna fly härifrån och ta sig hela vägen hem igen. Gärna tillsammans med sitt drakskepp, som just nu är uppdraget på land och fungerar som bostad.

Det låter som att det borde vara en spännande bok, men det är det inte. Det är lite för många delar, lite för episodiskt, lite för många personer som fortfarande är svåra att tycka om, och nu när det gått någon månad sedan jag läste ut den så har jag svårt att komma ihåg några detaljer från boken. Och har ingen större längtan efter att läsa vidare i serien. Det är två böcker till, men de får vara. Skylan får bli en bättre person utan att jag är med och läser om det. 

Titel: Secret of the Dragon
Serie: Dragonships of Vindras #2
Författare: Margaret Weis, Tracy Hickman
Utg år: 2010

Charlies hämnd

Charlie är så lyckad, så lyckad. Hon har ett bra jobb på en auktionsfirma, är där specialist på saker från östra europa men är överhuvudtaget intresserad av vackra ting och har noga inrett sin centralt belägna lägenhet med saker och bilder hon älskar. Och nu har hennes liv blivit ännu bättre - hon har träffat en man, Philip, och han är bara perfekt. Intressant, rik, kan som nu överraska henne med en weekend-lyx-resa till Paris. Och inte nog med det - när de kommer tillbaka väntar en underbar födelsedagsfest för Charlie, med familj och vänner och alltihop.

Fast det är på födelsedagsfesten allt vänder. Plötsligt dyker nämligen polisen upp, och Charlies första reaktion är att det har hänt något, någon har råkat illa ut, och åh, kan det vara hennes bror? Han lever ett vanskligt liv men har ju i och för sig verkat rett upp det mesta nu. 

Det handlar inte om Charlies bror. Det handlar om henne själv. Poliserna menar att de har hittat ett vapen i hennes lägenhet, har bevis på att hon tvättat stora mängder pengar nyligen, och är övertygade om att hon är en del av en kriminell organisation. De häktar henne, och tar (inför alla gästerna på festen) henne med sig. 
Sedan börjar mardrömmen. Charlie är först stensäker på att det här misstaget snart reds ut, för hon har ju inte gjort något. Hon bryter aldrig mot några lagar eller regler, så varför skulle det finnas ett vapen i hennes lägenhet? Och hon har ju liksom inga stora mängder pengar att tvätta, så de måste ju ha tagit fel på henne och någon annan person. Men... ingen lyssnar på henne, och bevisen verkar vara korrekta. Hennes försvarare i rätten gör i det närmaste ingenting för att hjälpa Charlie, sitter mest och glor ner i datorn och ser ointresserad ut. Och när Charlie äntligen får lov att försöka kontakta Philip så svarar han inte. 

Allt går åt fanders - och det gör det väldigt fort. Jobbet på fina auktionsfirman försvinner, vännerna försvinner, den underbara lägenheten med alla de fina sakerna tas ifrån henne. En liten bit in i boken leds Charlie in i den fängelsecell hon de närmaste tre åren ska dela med en kvinna vid namn Sif. Sif klargör raskt reglerna (där är din säng, sköt dig själv, stör mig inte och jag bryr mig inte ett dugg om vad du gjort för att hamna här) och så är det bara för Charlie att vänja sig vid detta nya liv. 

Jag gillar den här. Visst är Charlies liv lite för rosenrött i början, och visst går det lite väl fort ned till botten och fängelselivet. Men när hon väl är där så börjar det bli intressant och spännande. Hon får nya, och ganska oväntade, vänner och blir själv starkare. Hon tänker inte vara ett offer - nej, när hon kommer ut från fängelset så ska hon hämnas på dem som förstörde hennes liv. Och även om en del saker löser sig lite väl enkelt så gillar jag att läsa om när hon gör det. 

Titel: Charlies hämnd
Författare: Simona Ahrnstedt
Utg år: 2024
Förlag: Forum

The Obediant Bride

Jag plockade upp ännu en av Mary Baloghs tidigare böcker i min Kindle - den har legat oläst så länge eftersom jag inte gillade titeln alls. Vadå "obediant" bride? Nu skulle boken ändå få en chans. 

Det är miss Arabella Wilson som är den blivande lydiga bruden. Hon är mellandottern i en familj där pappan precis dött, och eftersom det inte finns någon son så ärvs godset och alltihop av någon kusin till pappa, en lord Astor. Någon har fått den lysande idén att om nu någon av döttrarna Wilson gifter sig med denne lord Astor så kan de alla bo kvar i det hus de alltid bott i. Men vem ska offra sig att gifta sig med en gammal farbror för att rädda familjens lycka? Storasyster är redan halvt förlovad med en ung man från trakten, och hon är dessutom så vacker så det vore slöseri att gifta bort henne med en gammal släkting eftersom hon lätt skulle få många intressanta friare om hon inte redan vore upptagen. Lillasyster är för ung. Så det blir Arabella, 18 år, liten men enligt sig själv lite för rund, och med ett (också enligt sig själv) oansenligt utseende, som tycker att okejrå, bara jag får läsa böcker så kan jag väl vara gift med den där släktingen. 

Nu visar det sig att den äldre lord Astor ganska nyligen dött, och lämnat titeln till den betydligt yngre - och vääääldigt snygge - lord Geoffrey Astor. Denne lever ett liv i sus och dus i London, får nu alltså ärva ett stort gods och tänker att visst, han kan väl gifta sig med en av döttrarna, ordna till med en arvinge och sedan återvända till sitt vanliga liv i London. Han har ju en älskarinna där som är bra och utmärkt för hans behov.

Så lord Astor gifter sig med Bella, som blir helt chockad över att hon nu ska vara gift med en ung och snygg man. Hon, som är så ful och oansenlig? Hon kan inte slappna av i hans närvaro. Hon följer med till London, får många nya vänner, inklusive lord Astors vänkrets, går på fester och allt möjligt, hörs och syns. Men så fort hon är med sin man så får hon tunghäfta, svarar bara ja och nej, står ut med de äktenskapliga plikterna under tystnad, är så obediant hon bara kan.

Tills hon får reda på att hennes man har en älskarinna. Då jäklar... då tar tunghäftan slut. Då får lord Geoffrey Astor av sin fru veta att det här med äktenskapliga löften minsann gäller dem bägge två. Och om han ska ha älskarinna så kommer han bara ha en fru på pappret - Arabella kommer försvinna ut ur hans liv meddelar hon honom. Och det borde väl vara precis vad herr Astor ville? Men njaee... han har nu börjat gilla sin unga fru en del. Helst vill han ha både henne och älskarinnan, tycker han, så är det ju många andra äkta par som gör så varför inte de?

Ungefär så. Det märkliga är att de någonstans mot slutet blir kära i varandra, älskarinnan överges och den äktenskapliga lyckan blir äkta. Men det är så mycket som skaver i den här boken så jag gillar den inte alls. Tur att Mary Balogh har skrivit så många och mycket bättre böcker efter denna. 

Titel: The Obediant Bride
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet

Georgiana Bridgertons skandal

Fjärde och sista delen i prequel-serien till Bridgertonböckerna, och nu får vi läsa om hur lillebror Nicholas i Rokesbyfamiljen och lillasyster Georgiana i Bridgertonfamiljen blir kära i varandra. Det låter ju praktiskt och bra alltihop, men eftersom det här är romance så måste det ju såklart vara lite problem innan de unga tu inser att jisses vad vi älskar varandra och vilken tur att vi ska leva ihop for ever and after.

Och det som står i vägen för Nicholas och Georgie är att de liksom blir ihopfösta och mer eller mindre tvingade att gifta sig, och bägge tänker att jo, ja, jag kan nog tänka mig att gifta mig med honom/henne, men tänk om han/hon känner sig alltför tvingad och att hans/hennes liv därför nu blir förstört - isåfall vill jag inte vara med om det här även om jag nog börjar att bli rätt kär i honom/henne. 

Det som driver fram giftermålet är den där skandalen. En jobbig typ, Freddie Oakes, vill äntligen gifta sig med Georgie. Han är inte ett dugg kär i henne, men vill åt hennes rätt omfattande hemgift. Så han kidnappar henne, med tvångsgifte i Gretna Green som mål. Nu kommer de inte så långt innan Georgie lyckas fly - men skadan är skedd. De var ensamma i en vagn och på ett värdshus, och möjligheten finns att han skulle kunnat ha legat med henne, och alltså är Georgie komprometterad och förstörd enligt de stränga och vansinniga sociala reglerna som råder. Enda sättet att räddas ur skandalen är om hon nu antingen gifter sig med den där jämra Freddie Oakes (fast nu hemma under ordnade former) eller med någon annan. Fort som fasen ska det gå, för bara tänk om hon skulle ha blivit med barn också under den där potentiella komprometteringen...? Katastrof och en ännu större skandal.

Och det är nu som pappa Rokesby brådskande kallar hem Nicholas från studierna i medicin i Edinburgh: "nu är det så att mitt guddotter Georgiana behöver räddas från en skandal, och jag kräver att du omgående knallar över till Bridgertons och friar till henne". Det vill inte Nicholas. Men han gör det ändå, några muttrande boksidor senare. Varpå Georgie prompt svarar att tack, men nej tack, hon vill inte gifta sig med Nicholas Rokesby bara för att han tycker synd om henne. 

Precis som alltid hos Julia Quinn så är det dialogerna som är det bästa med boken. Både Georgie och Nicholas är smarta och rappa, och nytänkande, och det är rätt kul att följa dem på vägen mot happily ever after. Georgiana har också några katter som definitivt har bestämt sig för att bli en viktig och högljudd del av handlingen, så tänk er rolig dialog med inslag av katt så har ni den här boken.

Titel: Georgiana Bridgertons skandal
Serie: Familjen Rokesby #4
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: First Comes Scandal
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2025
Förlag: Lovereads

I cirkelns mitt

Jag är ingen stor deckarläsare, men den här hade letat sig in i min sommarläsningshög eftersom jag hade läst om flera som tycker att Arne Dahl skriver så bra deckare, och jag ville prova.

Och visst - jag gillar en hel del i den här. Det börjar bra och spännande, först med en bilförare, tillika hög och viktig chef i något stort företag. Han är förbannad på allt och alla, särskilt på dem som är i vägen för honom på motorvägen - men någon halv sida senare är hans bil ett brinnande stycke skrot ute på en närliggande åker, och av höge chefen finns bara hans uppsträckta långfinger kvar. Sedan får vi läsa om en annan framgångsrik affärsman som jobbar med reklam som är så viktig att han är på plats vid 6 en söndagsmorgon (tror jag det var). Paketet som han fått levererat till sitt skrivbord exploderar dock, och efter det finns bara reklammannens snordyra-fin-fin-fin-skryt-klocka kvar efter honom. Den ligger ute i parken och tickar oförtrutet på. 

Det visar sig finnas en koppling mellan de här två morden (som de visar sig vara), och det framgår snart av de märkliga hotbrev som kommer till polisen Eva Nyman. Breven antyder dessutom att det kommer att bli fler mord och katastrofer, så nu måste såklart denna terrorist hittas och stoppas. En arbetsgrupp startas, med Eva i ledningen, och gruppen får namnet Novagruppen.

Och det är när Novagruppen startar upp som mitt intresse sakta men säkert dör i takt med att polisarbetet sätter igång och den här deckaren blir det som alla deckare blir för mig: trötta poliser, som bara jobbar med just det här fallet, och som pratar med den personen och sen den personen, och så händer något som avslöjar något och så pratar de med den första personen igen och sen med den andra personen igen och... jag vet att det här ska vara spännande men för mig blir det faktiskt bara rätt så tråkigt att läsa om. Jag vill ha mer människor och mindre utredningsarbete. Här finns några intressanta personer, till exempel Eva Nymans före detta chef Lukas som för ett antal år sedan sade hejdå till civilisationen och flyttade ut i skogen. Men även om jag gillar några av personerna och en del av handlingen räcker det inte för att lyfta boken för mig. Upplösningen känns väldigt konstruerad och långsökt (en hämndaktion som känns som ett stort varför??) och även om boken slutar i en rejäl cliffhanger så blir jag inte sugen att läsa vidare i nästa bok om Novagruppen. 

Titel: I cirkelns mitt
Serie: Novagruppen #1
Författare: Arne Dahl
Utg år: 2023
Förlag: Albert Bonniers förlag

På äventyr med Poppy Bridgerton

Den här prequel-serien om föregående-Bridgerton-generationen svänger det verkligen om - nu byter vi helt miljö igen, från kolonierna i krigstid till ett piratskepp på väg över havet från England till Portugal.

Fast Andrew är inte pirat-pirat, utan det mer diffusa privateer. Och egentligen är han faktiskt inte det heller. Han är spion åt England, och transporterar som sådan hemliga dokument och paket mellan viktiga personer i olika länder. Pirat- och smuggleriet är liksom bara en täckmantel för de transporterna. Han kallar sig Andrew James, men heter egentligen Andrew James Rokesby, och är lillebror till de två Rokesby-arna i de tidigare böckerna. Hans familj har ingen aning om de djupt hemliga spionaffärerna, för dem är han kapten i flottan och mestadels bortrest så som sådana plägar vara.

Nu ska det hämtas smuggelgods - inklusive ännu ett hyperhemligt dokument - i ett gömställe: en grotta nära Dorset. Men elände! Här har en ung dam nu precis råkat leta sig in i sagda grotta! Vad göra med henne? Ta med henne på skeppet verkar det enda vettiga, för då kan hon inte berätta om sin fantastiska upptäckt på stranden för någon. Så damen binds och forslas ombord, och kapten Andrew har fått ett verkligt problem på halsen. För inte kan man kidnappa en ung kvinna så där, inte. Särskilt inte om hon visar sig vara en tvättäkta lady, dessutom en Bridgerton. Inte en av dem i grannfamiljen där hemma - dem känner han ju såklart väldigt väl - utan en av deras kusiner. Attans, nu kommer han bli tvungen att gifta sig med henne för att rädda hennes rykte. Eller... kan det gå ändå? Om ingen får veta??

Så helt plötsligt befinner sig Poppy Bridgerton på ett skepp på väg till Lissabon. Det var inte alls vad hon hade tänkt sig, milt sagt. Hon är rasande. Och kapten Andrew får verkligen veta vad hon tycker om honom, om skeppet, om intelligensbefriade män som bär iväg med unga ladies från spännande hemliga grottor, om vad hon tycker om att vara tvungen att hållas inlåst i kaptenens hytt. Om allt möjligt, faktiskt. Bokens stora behållning är just tjafset och grälet mellan Andrew och Poppy när de tvingas umgås med varandra. Såklart inser de ganska snart att det är ganska kul att diskutera med någon som är lika smart som en själv, som är lika nyfiken på nya saker som en själv, och ja, som kan ge svar på tal. De blir förstås kära i varandra. Utan att Poppy vet att Andrew är en Rokesby, son till en earl och spion-under-cover. 

Härlig läsning - jag gillar verkligen den här serien!

Titel: På äventyr med Poppy Bridgerton
Serie: Familjen Rokesby #3
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: The Other Miss Bridgerton
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2024
Förlag: Lovereads

Tack vare Cecilia Harcourt

Här har vi då näste broder i Rokesby-familjen: Edward. Han är officer i armén, och när boken börjar ligger han medvetslös på ett fältsjukhus i kolonierna (nära New York om jag minns rätt, var några veckor sedan jag läste boken). Han har fått ett slag mot huvudet (bland annat), och när han vaknar har han minnesförlust. Den första som möter honom är en ung kvinna som sitter vid hans sida - och hon påstår att hon är hans fru Cecilia. Han har inget minne av att han skulle ha gift sig med henne alls, men han har ju minnesförlust så kan det ändå vara så? Han vet ju vem hon är - det är hans bästa vän Thomas syster, och Edward och Cecilia har liksom hälsat till varandra i brevväxlingen mellan Thomas och Cecilia. Men de har aldrig träffats på riktigt. Och nu sitter hon här och är hans fru?

Well. Nja. Nej. Cecilia Harcourt har fått brev om att hennes bror Thomas är saknad i strid. Och hon har ingen annan här i livet. Om Thomas dör tar någon otrevlig kusin hand om arvet och godset och alltihop, och vill dessutom gifta sig med Cecilia - så istället gör hon det helt omöjliga: hon reser på egen hand över Atlanten för att försöka leta rätt på sin bror. (och ja, det är fortfarande slutet på 1700-talet, så hela grejen med ensam lady på resa över halva världen är helt outrageous) Hon har ännu inte hittat Thomas, och nu håller hennes pengar på att ta slut. Då har hon alltså råkat höra att Edward Rokesby, Thomas bästa vän, ligger skadad på sjukhuset. Han måste ju veta! Men de på sjukhuset vill inte släppa in henne till honom - de släpper bara in närmast anhöriga. Det är då hon bara råkar påstå att "jag är ju hans fru!". Då kommer hon in, och får sitta invid den medvetslöse Edward, och så tänker hon att så fort han vaknar ska hon förklara vad hon sagt och om han vet var Thomas är. Men han vaknar och har minnesförlust, och det funkar liksom inte att just då berätta att "jo, förresten, vi är inte gifta, det var bara något jag råkade ljuga lite om". 

Jag gillar verkligen den här. Miljön är i större delen av boken alltså kolonierna under tiden för frihetskriget. Det är smuts, nybygge, kaos, kulturkrockar, krig, spioneri och romantik. Och så mitt i allt det två personer jag bägge gillar att läsa om. 

Titel: Tack vare Cecilia Harcourt
Serie: Familjen Rokesby #2
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: The Girl with the Make-Believe Husband
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2025
Förlag: Lovereads