A Clash of Kings

Det krigas vidare i "A Song of Ice and Fire". Räknar man noga så finns det i A Clash of Kings sex kungar och en drottning som alla tycker att det är de som borde bestämma. En av dem är tretton år och ganska läskig. En av dem har tre drakar lindade kring halsen. En saknar humor och tycker sig orättvist behandlad, en är känslokallare än havet och gör livet surt för sin son, en verkar mest intresserad av att ha snyggaste rustningen, en har en fräck varg som slåss vid sin sida, en verkar ha jättar och mammutar i sitt krigargäng. Fortfarande har ingen av alla dessa (och deras rådgivare och arméer) fattat att de alla borde lugna ner sig och tillsammans bekämpa hotet i norr. Undras hur många böcker det ska ta innan de fattar det? För att inte tala om hur urbota dumt det är att i krigets namn bränna städer, åkrar med gröda, hus, folk, magasin med säd, hästar och kor - när det nu är konstaterat att vintern är på väg? Vintern i den här världen kan vara upp till tio år lång. Det känns lite som att det blir tufft med maten kommande vinter.

Det ena som gör att jag gillar att läsa de här böckerna är att precis vad som helst kan hända. Till exempel tvekar inte Martin att ha ihjäl precis vem som helst av karaktärerna. Huvudpersonerna också, utan minsta dystra förebådan eller sorgliga smäktande fiolmusik i bakgrunden som förvarnar om vad som kommer att ske, som i vilken annan bok som helst. Nä nä, han hugger huvudet av dem utan vidare spisning. Eller har ihjäl dem på andra sätt, som till exempel en bra bit in i A Clash of Kings där han medelst svart läskig magi utan förvarning och dessutom på nolltid har ihjäl en hyfsat viktig person. På bara några rader har förutsättningarna för krigandet totalt ändrats.

Det andra är de intressanta karaktärerna som fyller Martins värld. Det finns ingen som är bara god, eller bara ond. Alla är lite allt möjligt - precis som vi människor för det mesta är. Ju längre man läser om karaktärerna desto mer förstår man av drivkrafterna till det de gör. Och även om de gör förfärliga saker eller vettlöst dumma saker - så kan jag som läsare ändå förstå varför de gör dem. Ta bara Cersei, till exempel, drottningen som ligger bakom många människors död och den som är den egentliga regenten bakom trettonårige kung Joffrey (sonen som hon har tillsammans med sin tvillingbror Jaime och inte med den döde kung Robert). Är inte hon alltigenom ond och lömsk? Jo, kanske. Men när hon berättar om hur hon haft det i sitt liv för lilla, naiva Sansa Stark så förstår man henne mer. En stark tjej, som älskade att fäktas och bråka med tvillingbrodern Jaime. De gjorde allt tillsammans, var liksom två halvor av en. Men när de började bli lite större så var det han som fick lära sig hantera vapen på riktigt, som fick en häst, som fick lära sig saker man faktiskt kunde ha någon nytta av. Hon fick sitta och brodera, konversera och till sist bli bortgift med en äldre, fetlagd man med stora alkoholproblem. Kungen, alltså. Hon slogs, på sitt sätt, för att få det liv hon tyckte att hon hade rätt till. Och nu när hon har tre barn, tre brickor i maktkampen, så är det förutom sig själv dem hon slåss för. Ja, hon gör vidriga saker - men jag kan se drivkraften bakom det hon gör.

En annan intressant karaktär är Theon, som får vara med ganska mycket i A Clash of Kings. Han är son till härskaren över Järnöarna, som för tio år sedan var ledare för ett uppror som slogs ner. Theon har sedan dess bott hos familjen Stark på Vinterhed som en slags gisslan. Han har behandlats väl, som en i familjen, men har alltid ändå känt sig utanför. Nu återvänder han till Järnöarna men får definitivt inget varmt välkomnande av sin far som tycker han har förvandlats till en av fienden. För att överbevisa sin far om att han faktiskt är en värdig arvtagare till Järnöarna drar han iväg på en vansinnesfärd i norr, där han i princip ensam attackerar och tar över hela Vinterhed. Han gör fullständigt vansinniga saker och blir snart hatad av precis alla - men drivkraften till allt dumt han gör är ändå tydlig.

Åh, det finns så många som jag gillar att läsa om i den här boken! Men jag får lugna mig lite nu. Måste bara nämna den här mystiske Jaqen H'ghar som Arya träffar. Vem är han? När kommer han tillbaka? Och så syskonen Jojen och Meera Reed som hjälper Bran med hans visioner. Dem vill jag läsa mer om!

Titel: A Clash of Kings
Serie: A Song of Ice and Fire, bok 2
Författare: George R.R. Martin
Utg år: 1998
Köp den till exempel här eller här