torsdag 20 februari 2014

Spejarens lärling 1 - Gorlans ruiner


Gorlans ruiner är första delen i serien "Spejarens lärling". Det är utmärkt ungdomsfantasy, rapp handling med en hel del humor. När serien kom läste jag de tre första böckerna – hade tänkt läsa hela serien men det kommer hela tiden så många andra böcker som pockar på uppmärksamhet.

Nu började jag om serien från början eftersom barnen därhemma hade eftersökt något som var både spännande och roligt till kvällshögläsningen. Jag kan härmed rapportera att "Spejarens lärling" passar utmärkt till högläsning för lite äldre barn (mina är 12 och 14 men jag tror det funkar kanske från 9 år). De gillade Gorlans ruiner skarpt och vi har nu fortsatt med bok två: Det övergivna landet. (här kan du läsa vad jag skrev om den)

Will är föräldralös. Han har vuxit upp med en grupp andra föräldralösa på slottet Redmont, men nu ska de alla fylla femton vilket för dem innebär att det är dags att välja livsinriktning. Wills enda och största önskan är att bli soldat, att få gå på Redmonts krigarskola. Men – till sin enorma besvikelse kommer han inte in där. Han är för liten till växten. Och inte vill han bli kocklärling eller skrivarlärling eller något sådant – han vill bara bli soldat. Livet är ett elände.

Ända tills det visar sig att spejaren Halt vill ha honom som sin lärling. Will är smidig, duktig på att smyga och att klättra, och smart. Perfekt, tycker Halt. Will vet inte riktigt vad han tycker – han är lite rädd för spejare i allmänhet och Halt i synnerhet. Folk i byn känner liksom inte riktigt till spejarna och tror de är trollkarlar.

Spejarna är inte trollkarlar. På engelska heter serien ”Ranger’s Apprentice”. Spejare är väl inte riktigt samma sak som ”ranger” men kanske ändå bästa svenska motsvarigheten. Spejarna är mycket självständiga kunskapare, spioner, hemliga poliser, viltupptäckare (alltså spåra exempelvis ett vildsvin för att riddarna och adeln sedan ska få ägna sig åt slutfasen i vildsvinsjagandet). De använder sig av pilbåge och kastknivar samt specialtränade hästar som exempelvis inte tar ett steg förrän ryttaren har viskat det rätta lösenordet i deras öra.

Och visst är Halt skrämmande. Men mer på det viset att han är ganska barsk och inte gillar onödiga frågor från snutiga lärlingar. Det visar sig att spejeri-livet passar Will väldigt bra och han går fort fram i sin utbildning. Fast inte tillräckligt fort. Innan boken ens har hunnit halvvägs är Will inblandad i den ena livsfarliga situationen efter den andra. Mördar-vildsvin, skräckinjagande monster som heter kalkaraner och kan få den modigaste riddare att dö i hjärtslag med bara en blick (hej Medusa!), mobbare på krigarskolan (vet inte vilka som är värst av dem eller kalkaranerna faktiskt) och annat.

Fokus i denna första bok i serien ligger på Wills utbildning till spejare. Den innehåller trots det inga stillastående partier och det är roligt att läsa om hur den bistre och till synes humorlöse mästaren Halt och den frågvise och ivrige lärlingen Will lär känna och tycka om varandra. Bra det – vänskapen ska helst bestå i de mer än tio delar som återstår av serien.

(det här inlägget publicerades ursprungligen på LitteraturMagazinet)

Titel: Gorlans ruiner
Serie: Spejarens lärling 1
Orginaltitel: Ranger's Apprentice - The Ruins of Gorlan
Författare: John Flanagan
Översättare: Ingmar Wennerberg
Utg år: 2007
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9-15 år, och högläsning från ca 9 år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar