Jag fick reda på att Gunilla Wolde är död. Hon har betytt en hel del för mig, faktiskt. Visst har jag vuxit upp med Totte och Emma-böckerna - jag var ju barn på 70-talet. Men när jag var tonåring - då plöjde jag nog allra mest hästböcker i alla möjliga former. Och till mina absoluta favoriter hörde Gunilla Woldes böcker om de egna hästarna Twiggy och Contessa. Jag älskade dem! De handlade om äkta hästliv med riktiga människor. Om sorg och jobbigheter och glädjen i att få hästen att gå på tygeln i en volt efter hundratals försök. Lyckan i skogsturer. Om envisa hästar och ännu envisare barn. (lill-husse Peppe är numera nästan femtio år: Per Wolde) Om vintervardag i stallet och lyckliga hästar på sommarbete. Och så med Gunilla Woldes alldeles fantastiska illustrationer till det.
Jag hade samtliga hästböcker Gunilla Wolde gjorde och läste dem nog ganska många gånger. Och fast jag inte har behållit nästan några av mina egna barn - och ungdomsböcker så har jag faktiskt ännu dessa. Aldrig att jag skulle kunna göra mig av med dem! En Twiggy med munnen full av maskrosor? Så fin!
Tack för många fina lässtunder, Gunilla!
Som barnbarn till Gunilla Wolde blir jag rörd av alla fina ord och av de minnen min mormor har givit människor i deras uppväxter.
SvaraRaderaVad fint!
RaderaJa, vi är nog många som vuxit upp med Gunillas fina bilder och texter. De är en del av oss numera, tror jag.
Jag är Peppe. Eller Totte om ni vill. Min mors arv är stort. Tack för de fina orden. Jag jobbar för att hästböckerna kommer i nytryck!
SvaraRaderaKram
Tack, och så kul att du hittade hit och såg vad jag skrivit!
RaderaVad bra, de är verkligen så värda att få läsas av barn och unga idag också. Håller tummarna för dig!