Hjärtblad

Den här boken börjar med en spark i magen av katastrof, fortsätter med en fin barndomsskildring och ger dig längtan till en fäbod och avslutas i fullt sken. Vi har läst den i en av mina bokcirklar, och när vi pratade om den idag kändes det som ett absolut måste att på nätet försöka hitta och lyssna på någon som pratade malungsmål. (vi lyckades inte helt, men något åt det hållet hittade vi)

Hulda är en av de dalkullor jag stött på i annan litteratur (till exempel i Mina drömmars stad) och som varje vinter vandrar från sin hembygd för att arbeta i Stockholm eller trakterna däromkring, eller som vandrar runt med säck fylld med saker till försäljning. Eller dalkullorna som rodde båtarna över till Djurgården, eller som sprang med tungt fyllda lass som murarsmäckor, eller som jobbade i någon av mellan-Sveriges alla gruvor. Jag har funderat rätt mycket över allt detta arbetsbehövande dalfolk som går så långt - och här är alltså berättelsen om Huldas liv. Det är otroligt fascinerande läsning!

Först kommer den där katastrofsparken i magen i bokens början: flera på varandra följande missväxtår. Hulda växte upp i Malungstrakten, och när hon var åtta år (tror jag) så kom det ett år ingen sommar alls. Snön låg till midsommar, och så blev det höst igen i augusti. Redan där kommer katastrofkänslan - vad ska de leva på, människorna? Om de inte kunnat skörda någonting? Sedan kommer nästa vår - som inte kommer. Skörden slår fel den sommaren också. Och...nästa sommar igen. Det finns bara ett, och det är längtan efter att få bli mätt. Jag bävade vid läsningen - skulle de dö allihop? Hur kunde någon överleva en sån katastrof?

Hulda lever, och sedan får vi läsa om hennes barndom och om människorna i bygden där hon bor. Åh, som jag fullständigt älskar alla dessa historier med olika människors levnadsöden den här boken innehåller! Det är ju så, att när livet går ut på att valla kor och getter i skogen många, många timmar dag efter dag så måste denna tid fyllas med något. Historieberättandet, alltså. Eller kvällarna uppe vid fäboden, eller vinterkvällarna med familjen i fjöset (de delar bostad med getterna, för att hålla värmen).

Hulda växer upp, får "stå i gången" (bli konfirmerad, alltså) och räknas sedan som vuxen. Hon vandrar till Stockholm för att söka arbete, och får det ganska omgående via en annan dalkulla. De bor på samma ställe, kullorna, och håller ihop. Början av Huldas Stockholmsliv tycker jag mycket om att läsa: miljöerna, stoltheten, klasskillnaderna. Men när hon sedan drar på sig husfru-uniformen så skenar handlingen alltför fort och jag är inte alls nöjd med bokens sista femtedel. Men det gör inte så mycket, eftersom det jag bär med mig som fantastisk läsning är berättelsen om Huldas barndom och hur det var att leva i Dalarna på 1800-talet.

Hjärtblad fick jag för första gången höra talas om när Kulturkollos Anna intervjuade Aino Trosell. Vill du läsa den intervjun hittar du den här.

Titel: Hjärtblad
Författare: Aino Trosell
Ljudbok - uppläsare: Anna Maria Käll (som är något alldeles fantastiskt bra som uppläsare! Hon lyfte den här boken ytterligare några snäpp för mig, och jag kommer nu att aktivt söka upp ljudböcker som hon har läst in och lyssna på dem för hennes skull)
Utg år: 2010
Förlag: Norstedts
Köp den till exempel här eller här