...så när jag som vanligt gick där och läste min bok...

Igår kväll läste jag ut Himlen börjar här, och gillade mycket. Särskilt språket. Recension kommer snart, men det här är en sådan där bok som jag redan efter några sidor plockar fram telefonen och börjar fota citat ur. (lånebok, no-no på att vika hundöron och att anteckna i marginalen...) Inte för att jag vet vad jag egentligen ska göra med alla dessa foton på text ur boksidor jag faktiskt samlar på mig, men det känns helt nödvändigt just då. Det är så bra formulerat, eller smarta saker, att det måste sparas på något sätt.

Det här citatet handlar om hur huvudpersonen Lennies syster Bailey träffade sin pojkvän Tony. Och så är det en del av allt det som gör Lennies familj till något alldeles utöver det vanliga:

"Första gången Bailey såg honom gick vi och läste på vägen (alla i vår familj tycker om att gå och läsa och de få andra personer som bor här vet om det och brukar krypköra sista biten hem). Jag läste Svindlande höjder, som vanligt, och hon läste Like Water for Chocolate, hennes favorit, när en magnifik, kastanjebrun häst travade förbi oss bort mot vägskälet."

...alla i vår familj tycker om att gå och läsa...!! Jamen klart de gör! En helt självklar grej, att de alla går runt helt försjunkna i sina böcker i det närmaste grannskapet? Och att alla som bor där är vana att se dem så och därför kör försiktigt. Åh, vad jag älskar tanken på en sån familj, ett sånt grannskap och hela idén!