Cress

Meyers alldeles egna, finurliga och fantastiska tolkning av de klassiska sagorna har nu kommit till tredje boken, och Cress. Cress har de senaste åtta åren eller vad det är suttit alldeles ensam i en satellit i omloppsbana runt jorden. Hon får inte ha några vassa föremål, såsom någon sax till exempel, och därför har hennes hår under alla dessa år vuxit sig rejält långt. Cress är alltså Meyers variant av Rapunzel.

Finns det någon häxa som håller henne fången i "tornet" då? Jodå, lunaren fru Sybil kommer med jämna mellanrum och skäller på Cress, tar prover på henne och beordrar henne till nya uppdrag så som att ta sig in i jordbornas olika säkerhetssystem. Cress är nämligen helt suverän på datorer, och kan hacka sig in ungefär varsomhelst. Vad skulle hon annars ha hittat på, sittandes helt ensam år efter år i ett enda rum fullt med datorer? Fru Sybil stannar aldrig länge så den enda Cress egentligen har att prata med är en yngre version av sig själv, Lilla Cress, som hon programmerade in på en dator när hon var i tioårsåldern.

Så eftersom Cress sociala kompetens är hyfsat eftersatt kan man väl förstå om hennes reaktion när hon första gången träffar Cinder, Scarlet, kapten Thorne och Wolf är att krypa in under skrivbordet och gömma sig? Även om hon inte ens träffar dem på riktigt utan bara via en datorskärm? Och särskilt som det första kapten Thorne säger när han ser henne är "Är allt det där hår?" Åh! Cress har varit kär i kapten Thorne i flera år - fast hon aldrig har träffat honom. Så där tonårs-bli-kär-i-popstjärna-kär. Så snygg, så missförstådd, så hjältemodig han (säkert) är... Hon har sett bilder på honom, och grävt upp hans historia i olika databaser hon har hittat, och hon är helt övertygad om att han är en fantastisk hjälte hur dåligt rykte han än har. Men nu får Cress/Rapunzel komma ut i verkligheten, och träffa verklighetens kapten Thorne, och han är... tja, inte riktigt som Cress dröm-Thorne.

Det där är nämligen det bästa. Att hon får träffa Cinder, Scarlet och de andra. Jag älskar att läsa om dem och deras dialoger. Och Iko! Ungefär allt som hon får säga i den här boken är bara bäst... Och hur fiffig och händig än Cress är med sina datorer så är hon rätt trist och hjälplös att läsa om i alla inte-dator-situationer, så tur att Cinder och de andra är med minst lika mycket som hon. Och prins Kai! Han får också vara med, minsann!

Nu återstår bara en bok kvar i The Lunar Chronicles: Winter. Och då handlar det förstås om Snövit, förhoppningsvis inklusive jägare, spegel och elak styvmor. Längtar!

Titel: Cress
Serie: The Lunar Chronicles #3
Författare: Marissa Meyer
Originaltitel: Cress
Översättning: Lena Karlin
Utg år: 2015
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här