Men det är så tråååååkigt....
Jag ledsnade egentligen redan i Korsad på Cassia och hennes diktstrofer. På all denna respekt för auktoriteter, att göra som man är tillsagd. OK, det är väl ingen som direkt säger till Cassia och Ky och de andra att rymma ut i vildmarken - men så fort de stöter på andra där så känns det som att de direkt faller in i lyda-dem-som-bestämmer-grejen.
Nu när Utvald drar igång jobbar Cassia, Ky och Xander alla tre för Revolten - men det är exakt samma blinda lydnad till högre officerare, samma obefintliga medbestämmande eller insyn i vad som egentligen händer. Ky får aldrig veta var nästa uppdrag ska flygas, Cassia får aldrig veta vad det är hon ska "sortera", Xander får inget veta om bekämpandet av pesten eller sin egen roll i Revolten. Bara "gör det här", "ta dig till den här platsen när du får besked om att det är dags" och så vidare och så vidare. Skillnaden på Samfundet och Revolten verkar mest sitta i färgen på kläderna.
Det känns liksom som att det inte händer något. Fast det ändå gör det. Som att det aldrig blir spännande, inte ens under partier som borde vara dramatiska med en pest som galopperar och hotar att ha ihjäl allt och alla. Det griper aldrig tag i mig. Inte heller är jag särskilt intresserad av de olika karaktärerna och deras göranden och låtanden - de är för mjäkiga och för mycket orderlydande och alldeles på tok för mycket "sade XX med ett leende".
Efter genomläst trilogi är största känslan mest irritation för att jag la ner så mycket tid på att läsa det här. Fast - första boken var helt OK, det var den.
Titel: Utvald
Serie: Matchad-trilogin #3
Författare: Ally Condie
Originaltitel: Reached
Översättning: Katarina Falk
Utg år: 2014
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
Visserligen tyckte jag den var långsam och ganska tjatig gällande just dikterna och konsten, men så tråkig tyckte jag inte den var. Serien hamnar inte på någon topplista hos mig men funkar bra som mittemellanböcker tycker jag. :-)
SvaraRaderaJag har hört andra som hyllar boken - just därför att den är så pass eftertänksam och just för det här med dikterna och konsten. Det var nog bara inte en Carolina-bok.
RaderaJag tyckte inte heller särskilt mycket om den här trilogin, men läste den gjorde jag (alla tre under några dagar när jag låg hemma sjuk). Första boken är helt ok, men sen blir det som du skriver rätt upprepande och segt, minns inte ens hur det slutade nu när jag tänker på det...
SvaraRaderaJag var tvungen att tänka efter nu hur den slutade - och kom ihåg det. Men det hade redan börjat försvinna in i gråluddet, liksom. Kommer nog mest att komma ihåg gröna, blå och röda pillren från den här trilogin. Och dikter som betalningsmedel.
RaderaTyckte den kändes så sökt som att den försökte vara djupare än vad den var, som med alla de färgade kopplingarna. Fast det största problemet för mig var nog att jag inte alls brydde mig om hur det skulle gå för personerna i...
SvaraRaderaUngefär så där tycker jag också, att boken försöker vara mer än den behöver vara, och åt fel håll. Det blir mest bara platt fall med de här "djupa" utvikningarna.
Radera