Pandemonium

Jag var lite sådär halvglad åt att fortsätta på ännu en dystopitrilogi jag hade liggande oavslutad, och som jag innan sommaren skröt om att det var dags att slutföra. Matchad-trilogin hade nästan slagit ut min vilja till allt dystopiande. Och Lena från Delirium hade jag nästan glömt allt om, förutom det att i hennes värld var livsfarligt att smittas av farliga sjukdomen deliria. Kärlek, alltså. Inte nog med det - jag mindes att slutet i Delirium var rätt så mörksvart.

Men hej! vad jag gillade Pandemonium! Även om den tar vid precis där Delirium slutade, med en ensam Lena på väg in i vildmarken, så kom jag snabbt in i storyn utan att behöva komma ihåg alla detaljer från förra boken. Bra där! Jag får en fördjupad bild av samhället Lena lever i, om vad som har format det, om förintandet av människorna utanför de inhägnade samhällena (fruktansvärt), om motståndsrörelser, om stridigheter inom samhället och om dem som lever utanför allting och inte ens är med i motståndsrörelsen. Det känns genomtänkt. Och fortfarande tycker jag det är så himla läskigt med alla dessa människor som har fått sina känslor bortopererade. De som kan slå sitt lilla barn till medvetslöshet för någon liten förseelse, eller de som ser sitt barn bli dödssjukt och på sin höjd "känner sig lite bekymrade". De fullständigt empatilösa.

Lena håller på att dö där i vildmarken, men blir räddad av en grupp människor som lever i vildmarken. De lär henne att överleva, att göra sig själv hård, att livet "före" inte existerar. Men de använder sig också av henne i motståndsrörelsen. Inte till det hon själv tror att hon ska göra - nejdå. Motståndsrörelsen verkar vilja ta till alla medel för att motarbeta "zombiemänniskorna" innanför staketen, och Lena är ett sådant medel vare sig hon vet om det själv eller inte.

Det är alltså inte helt solklart vilka som är fienden, vilka som är onda eller goda eller både och. Och sånt gillar jag. Jag gillar också sättet den här boken är skriven på - den skiftar nämligen mellan två tidsperspektiv: då (när Lena precis kommit ut i vildmarken) och nu (när Lena bor under cover i New York, och har ett uppdrag för motståndsrörelsen). Mot slutet smälter de bägge tidsperspektivet ihop i ett nu, och boken slutar i en rejäl cliff-hanger. Tjoho, raskt vidare med tredje boken, alltså!

Titel: Pandemonium
Serie: Delirium #2
Författare: Lauren Oliver
Originaltitel: Pandemonium
Översättning: Helena Ridelberg
Utg år: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här (verkar inte som att den går att köpa på svenska längre, men kolla på ditt bibliotek!)