Words of Radiance (The Stormlight Archives 2)

Det blir inte mycket mer episk fantasy än så här. Och det är bra. Väldigt bra, till och med. Men oj, vilken tid det tar att ta sig igenom... Jag har nu levt i ett par veckor med Kaladin, Shallan, Dalinar, Bridge-four-killarna och alla andra fantastiska karaktärer Sanderson får att leva i sin värld. Den där världen som är så genomtänkt och smart, som är full av spren och märklig natur och regelbundna stormar som tvingar en hel värld att anpassa sig efter när deras krafter.

Det är otroligt fascinerande. Men minsann inte lätt att skriva ett blogginlägg om, särskilt inte som detta är bok två i The Stormlight Archives och som kräver att man först har läst bok 1: The Way of Kings. Hur fångar man alla dessa människor, detaljer, denna historia, magi och uråldriga hemligheter som fullständigt suger in en i sisådär trettonhundra tätskrivna sidor i ett enda futtigt blogginlägg? Nä, det gör man inte.

Men åtminstone det här: i första boken försiggick berättandet i ett ganska stort antal perspektiv. Många personer skulle följas och läras känna, miljöerna skulle presenteras och aningar om bakgrunder och historia skulle ges. Nu i Words of Radiance koncentreras berättandet eftersom flera av huvudpersonerna äntligen får träffas. Kaladin och hans män har blivit Dalinars och kungens livvakt. Kaladin och Adolin träffas och tycker mest att den andre är en barbarisk tölp respektive bortskämd snorunge. Kaladin och Shallan träffas också, varpå Shallan raskt stjäl Kaladins stövlar och han blir rosenrasande. Och Szeth gör en storstilad entré och försöker mörda hela rasket av huvudpersoner men lyckas väl sådär och får lite lätta livstvivel av detta.

I The Way of Kings fick vi med jämna mellanrum i boken Kaladins backstory berättad för oss, och förståelse för varför han hatar alla lighteyes så mycket (ja, i den här världen är människor med ljusa ögonfärger finare och har rikare och bättre liv än de med mörka ögon). I Words of Radiance får vi i stället Shallans backstory. Hon har inte haft det lätt, hon. Samtidigt som vi får reda på det, så börjar vi mer och mer få reda på vad alla dessa spren är. Spren liksom bara finns överallt i de här böckerna, men ingen förklaring ges förrän nu med dessa antydningar och aningar långt, långt in i bok två alltså. Det finns små regn-spren som kommer fram när det regnar, storm-spren i vinden, eldspren i elden men också rädsle-spren när människor är arga, stolt-spren och skam-spren och inspirations-spren och myriader av andra sorters spren...

...nä, jag ger upp. Den här boken, och den här världen är genial. Fullsmockad med fascinerande detaljer, och intressanta människor, och så lägger vi förstås en spännande story till det. Jepp, jag gillar. Så mycket.
Men (va? får man skriva ett "men" när det handlar om Brandon Sanderson?) - boken ÄR för tjock. Onödigt tjock. Det finns partier i den som är trevliga att läsa, men som nog kunde stramats åt. Faktiskt får jag nog erkänna att jag tycker det.

Nu är det så himla trist att bok tre i The Stormlight Archives inte ens är färdigskriven än. Nu är det väntan och väntan och ännu mer väntan som gäller:

På brandonsanderson.com finns alltid de här staplarna överst för sådana som jag som väntar och väntar och väntar på att den ändå o så produktive herr Sanderson ska skriva klart sina böcker. 19% på first draft på Stormlight 3...ack och ve, hur många års väntan innebär detta??

Titel: Words of Radiance
Serie: The Stormlight Archives #2
Författare: Brandon Sanderson
Utg år: 2014
Förlag: Tor Fantasy
Köp den till exempel här eller här