Slutet

Ursula Poznanski har verkligen sina ups and downs. Erebos gillade jag mycket, Saeculum nästan inte alls. Sedan var jag ju rätt skeptiskt avvaktande när jag började läsa trilogin om sfärerna och Ria, men blev mycket glatt överraskad av Sveket som är förstaboken, och hade svårt att släppa tvåan, Sammansvärjningen, som var grymt bra med några oväntade twister. Så jag har längtat efter trilogins avslutande del, Slutet (himla originell titel där...).

Vad händer? Jo, Poznanski rasar ner till samma kassa nivå som Saeculum. Det här är inte bra alls, och jag är riktigt besviken. Här har vi nu Ria med kunskapen om alla de bortförda barnen och vad som hände med dem, och vilken fara de utgör för alla sfärernas människor. Och vi har ett hotande krig, och vi har några intressanta karaktärer med mer eller mindre smarta och/eller onda planer. Och... det blir bara blaha blaha. Ria & Co färdas. De färdas hit och sedan färdas de dit och sedan färdas de tillbaka, och sedan färdas de till en sfär och häckar lite utanför den. Och sedan tar boken slut.

Japp. 500 sidors vi-tar-oss-fram-och-tillbaka-och-letar-efter-folk. Dessutom med Poznanskis fortfarande stora fascination för att det blir mörkt i skogen om natten, det finns ingen färdig mat i skogen och skogen är full av grenar att snubbla över, lera och jobbiga backar. Och så blir det väder. Ibland regnar det. Det är jobbigt. Det är precis samma oj-vad-det-är-jobbigt-i-naturen-tänk som i Saeculum och jag kan bli nästan tokig på att läsa om hur trötta de är och vem som går först i sällskapet och vem som går därefter och vem som går sist och vem som gör upp eld och vem som hjälper Ria. För Ria måste hjälpas hela tiden. Hon är en begåvad tjej med total emotionskontroll och väl uppövade retorikkunskaper - men hon får tydligen aldrig någon kondition eller några muskler hur mycket hon än rantar runt i skogen. De andra orkar gå långt. Ria blir trött och måste hjälpas. Dras uppför backar och bäras när hon blir trött. Alltså... nä.

Och så har vi då Det Stora Avslöjandet som det står om på bokens baksida, det som ska förändra allt. När jag hade läst fyrahundra sidor eller så, började jag inse att det där Avslöjandet nog var konstaterandet av något som jag redan förstått innan jag ens började läsa bok 3. Det blir inget Avslöjande. Det blir förflyttning, väntan och ett enda stort jaha-slut.

Gäsp.

Titel: Slutet
Serie: Sveket #3
Författare: Ursula Poznanski
Originaltitel: Die Vernichteten
Översättning: Sofia Lindelöf
Utg år: 2016
Förlag: Opal
Köp den exempelvis här eller här eller nöj dig helt enkelt med bok 2.