The Queen of the Tearling

Kelsea fyller 19, och det innebär att hon blir hämtad av en grupp rätt så råbarkade soldater (de sitter och skrålar runt elden varje kväll så att Kelsea inte kan sova) och förd till slottet. Nu ska hon inta sin plats som drottning. Hela sitt liv fram tills nu har hon bott med och blivit uppfostrad av ett äldre par i en enslig stuga i skogen. Inga vänner har hon haft, inte heller har hon någonsin fått resa iväg någonstans. Hennes liv har bestått av undervisning, och som belöning: att läsa böcker.

Hurra för det där! Vår hjältinna är en läsande person! En av hennes första åtgärder när hon efter mycket om och men kommit fram till sitt slott och upptäckt att dess bokhyllor står tomma (the horror...) är att skicka efter de där böckerna som står kvar i stugan. (paret som bodde där har varit tvungna att fly) Att rädda de böckerna är viktigt - även om hennes rike Tearling hotas av alla möjliga katastrofer.

Men det är inte bara Kelseas kärlek till böcker som gör att jag tycker mycket om den här boken. Det finns mycket annat som är bra med den. Det första jag gillar är att jag som läsare vet precis lika lite om tingens tillstånd som Kelsea då i början när hon ligger där i tältet och inte kan sova. Hon är på väg för att bli drottning, ja, men varför har hon varit tvungen att leva i den där stugan fram tills nu? Varför har hon inte fått ha några vänner? Varför lämnade hennes mamma drottningen henne ifrån sig? Visst var hennes mamma en fin och bra person, som fick till fred till stånd mellan Tearling och Mortmesne, riket i öster son styrs av the Red Queen? Varför får alla människor något jagat i blicken när Kelsea pratar om sin mamma?

Allt detta får jag veta i samma takt som Kelsea får veta det. Och det finns en hel del att rätta till i Tearling, det gör det. Ju längre jag läser i den här boken, desto mer tycker jag om den - komplexiteten ökar och när boken är slut är det långtifrån allt som fått sin förklaring. Snarare tvärtom - jag har redan börjat läsa nästa bok som heter The Invasion of  the Tearling och i den börjar jag ana hela Tearlingvärldens ursprung och hur allt blev som det blev, och jag kan knappt släppa den nu.

Alldeles i början var jag lite tveksam dock. Då, när Kelsea för första gången råkade se sin spegelbild i en vattensamling och insåg att hon var ful fast hon var prinsessa. Va? liksom? Ful?? Hur kan hon ens bedöma det eftersom hon aldrig har träffat någon förutom sina fosterföräldrar? Möjligen sett andra människor som illustrationer i böckerna hon läser? Och varför skulle hon haka upp sig på det - hon är ju inte van vid att träffa andra människor och se hur de reagerar på utseenden? Dessutom har Kelsea en irriterande vana att senare kunna bedöma människors karaktär bara genom att kasta en blick på dem - också HUR kan hon det när hon aldrig fått träffa människor förr? (fast just det där kan möjligen ha en slags förklaring i det halssmycke hon burit sedan födelsen, en safir som är magisk och får större och större betydelse ju längre i boken vi kommer).

Men sedan blev allt annat så bra att jag inte orkade störa mig på de här detaljerna längre. Här kryllar av intressanta karaktärer, och världen som först verkar vara en Fantasyvärld modell 1A visar sig ha intressanta kopplingar bakåt i historien.

Som sagt - bra bok, jag är redan igång med tvåan - och det verkar trevligt nog som att det ska göras film om the Queen of Tearling. Med ingen mindre än Emma Watson i huvudrollen. Det ni! Skynda er och läs!


Titel: The Queen of the Tearling
Serie: The Queen of the Tearling #1
Författare: Erika Johansen
Utg år: 2014
Förlag: Harper Collins
Köp den till exempel här eller här