Vilket var värst?

Alltså, denna dag...

Jag visste att det skulle stå en skolklass vid dörren när jag kom till jobbet eftersom de hade bokat tid (ändå kom jag inte iväg i tid hemifrån utan fick djupandas när det var köer och traktorer och annat kul på vägen som en landsbygdspendlare ändå bör räkna med). Så när jag då med andan i halsen öppnade biblioteket och bara skulle sätta igång datorn för att kunna dra böcker på återlämning och låna ut blev jag lätt irriterad när den bara uppvisade någon slags svart skärm och ett felmeddelande om att den inte hittade rätt "disk". Äsch, tänkte jag, den behöver säkert bara startas om.

Nope. Den hade datorernas motsvarighet till härdsmälta. Jag kom inte åt något - bibliotekssystem, mail, dokument, omvärld, windows...nada. Nåväl. Det går ju att kreativt skriva upp barnens namn och streckkodsetiketterna på böckerna de lånar. Det går att tipsa om böcker till dem också utan dator. Dock blir det lite stressigt när nästa skolklass också kommer. Och ännu lite stressigare blir faktiskt bibliotekariens liv när hon öppnar bokskåpet för de återlämnade böckerna och det också är fullt.

Nämnde jag att jag jobbar helt ensam på mitt bibliotek? Och att den där datorn som döden dött är den enda datorn jag har?
Kan ni förstå att min måndag blev något helt annat än jag kanske hade tänkt mig från början? Att den var fylld av frustration och långa samtal med IT-avdelningen och andra kunniga människor?

Men vet ni vilket som ändå var värst den här dagen? Det var när jag skulle gå på lunch, och som belöning äntligen få läsa de sista kapitlen i The Invasion of the Tearling som är så grymspännande. (och OK OK, kan väl medge att det kanske möjligen var just det som gjorde att jag blev lite sen i morse? kunde inte slita mig från boken när jag åt frukost...) Och upptäcker att jag har glömt min Kindle hemma... 

The horror.

Nä, det är inte som jag hade sinnesnärvaro att ta en skärmdump på eländet - jag hittade en bild på nätet från någon dator som led av samma åkomma som min.