Anton och andra olyckor

Det är ett cykelhjul som får punktering som ses på den väldigt orange framsidan - en pyspunka. Och det är en genialisk framsida vet man när man läst Anton och andra olyckor eftersom Anton i första kapitlet får reda på att det är han själv som är en pyspunka. Det var inte meningen att han skulle blivit till, berättar hans pappa för honom efter en lång och möjligen pedagogisk inledning om solsystem, månar och meteoriter som gjort så att jorden kommit på sned. Anton är resultatet av en kondom med pyspunka.

Jaha. Ändå är han här. Bor tillsammans med sin pappa, och brukar vara med sin bästa kompis Ine. Hon är ingen olycka, hon. Hon får alltid genomtänkta luncher med sig till skolan (det här är Norge), där mamman har skrivit små peppande meddelanden med tuschpenna på bananskalen. Och när hon nu ska hjälpa Anton att i stället för att vara ett misstag och en olycka bli meningen med sin pappas liv - ja då kommer hon med den självklara lösningen att Anton ska hjälpa sin pappa att hitta en ny kvinna. Det är det som behövs. Pappan blir glad och Anton blir meningen.

Och hur hittar man lämpligen en trevlig kvinna åt sin pappa? Jo - man anmäler honom som en glad överraskning till en kurs i stickning och tovning. Pappan ser inte så där himla överlycklig ut när Anton och Ina smygtittar in i kurslokalens fönster där pappan sitter som ensam man tillsammans med ett antal kvinnor som alla är över femtio. Pappan sitter och fingrar på en tuss med grön ull och ser rätt hjälplös ut, faktiskt.

Ungefär så här fortsätter boken. Det är hjärtevarmt, det är roligt, det är fyndigt, och det är ett fantastiskt språk där allt som händer hänger ihop och plockas upp senare i boken på smarta vis. Det är fint skrivet om vänskapen mellan Anton och Ine, och om relationen mellan Anton och hans pappa, och Ines förtvivlan när hennes föräldrar inte verkar vara kära i varandra längre (och en hel del av boken ägnas åt Antons och Ines försök att få dem att bli kära igen).

Jag borde älska det här, men ändå var jag inte helt golvad och jag vet inte riktigt varför. Ibland kan det vara så att man är på fel humör när man läser, och jag var kanske inte på fyndiga-barnboks-nivån helt enkelt, utan tyckte att det blev lite för mycket och för pratigt för mig.

Titel: Anton och andra olyckor
Författare: Gudrun Skretting
Originaltitel: Anton og andre uhell
Översättning: Barbro Lagergren
Utg år: 2016
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här
För vem? cirka 10-14 år