Lily är en tax. So? Ted har alltid kunnat prata med henne, ända sedan hon var en liten valp och upphetsat skällde fram alla ord med versaler och utropstecken. (DET! HÄR! ÄR! FANTASTISKT! VI! MÅSTE! SLICKA! SÅNT! HÄR! VARJE! DAG! om glass till exempel) Och hon kan spela Monopol, bara det att Ted får hjälpa henne att slå tärningar och så där.
Nu ser Ted plötsligt det han av någon anledning inte sett förut, fast det är hur tydligt som helst: Lily har en bläckfisk på huvudet. Där växer den, och när de besöker veterinären vill denne ta prover och kanske plocka bort delar av den, men Lily är tolv år och det är inte säkert hon klarar av någon operation. Hon får epileptiska anfall av bläckfisken, blir blind och har ont, och läsaren inser redan från ungefär rad 1 att det här är rätt så kört, och att det kommer att göra ont att läsa.
Det gör ont. Men jag gillar den här. I början tyckte jag den var ganska underlig, och jag retade mig en hel del på Ted som kändes väldigt självupptagen - men ju mer jag fick reda på honom, desto mer gillade jag honom. Det underliga blir mer och mer, och handlar om Teds kamp med bläckfisken. Ordet "tumör" nämns nog bara på ett ställe i boken - nej, det här ÄR en bläckfisk, som dessutom kan prata och är himla otrevlig på alla sätt.
Det värsta är den där oundvikliga scenen, den som jag själv har upplevt, och jag grät så att jag höll på att gå sönder. Både då, när det hände, och nu när jag läste om hur Ted upplevde det. Min katt Emma hade ingen bläckfisk, men hon var sjutton år gammal och sjuk, och jag fick till sist göra den där resan till veterinären som alla djurägare fasar för. Jag satt ensam med henne tills hon somnat in, och det kan vara en av de värsta saker jag har gjort i hela mitt liv.
Att ha ett älskat husdjur är fantastiskt, men att förstå att det älskade djuret lever kortare än en själv är svårt, och det är den resan Ted måste göra i den här boken.
Titel: Lily och bläckfisken
Författare: Steven Rowley
Originaltitel: Lily and the Octopus
Översättning: Emö Malmberg
Utg år: 2017
Förlag: LBförlag
Köp den till exempel här eller här
Jag skummade bara lite eftersom jag själv ska läsa den ganska snart, men jag tolkar det som att du gillade den :)
SvaraRaderaJodå, även om jag nog var rätt kluven under tiden jag läste.
RaderaSåg faktiskt recension på det här på TV och tänkte för mig själv att "i helvete heller". Jag har också gjort den där resan till veterinären och jag totalvägrar den här boken. För min egen mentala hälsas skull. (Jaja, den är väl körd redan innan, men ändå).
SvaraRaderaDet är precis samma känsla som gör att jag vägrar att se vissa filmatiseringar av böcker. Jag har läst böckerna och gjort den där känslomässiga resan och VET att jag kommer att bli berörd och gråta, och då kan jag bara inte se filmen. Hejdå, The Fault in Our Stars och alla filmer som är som du... Överhuvudtaget är det detta som gör att jag rätt sällan ser på film alls. (Hur kom jag nu in på film-rant? Jag??) Det är ofta för starkt för mig, jag kan inte värja mig. Alltså ser jag mest på trygga Disneyfilmer, eller på StarWars och Sagan om ringen som jag vet EXAKT hur de funkar. (sorry, det här kan vara en av mina mest mystiska kommentarer, får skylla på att min egen mentala hälsa just nu är attackerad av influensa)
Radera