Steves lillebror, som bara är en nyfödd bebis, är sjuk. Ingen förstår riktigt på vilket sätt mer än att det är fel på honom och det inte är säkert om han kommer att leva eller hur han i så fall kommer att leva. Föräldrarna är förstås väldigt oroliga och tillbringar mycket tid på sjukhuset med bebisen. Under tiden försöker Steve leva vidare och kämpar med sina mardrömmar som han alltid har haft. Det är faktiskt ganska mycket, helt förutom bebisens sjukdom, som är jobbigt i Steves liv, och ju längre vi läser desto mer förstår vi hur han har det.
Nu förändras drömmarna till att i stället handla om änglar som bor i en ljus grotta och pratar med Steve, tröstar honom och lovar att han kommer att få det bättre. De förstår hur han har det, och det de ska hjälpa honom med nu direkt är att göra en ny bebis till familjen och byta ut den gamla defekta mot den här nybyggda och perfekta istället. Det där låter som en helt möjlig dröm för den som är orolig för någon hen älskar - men den här drömmen blir mer och mer verklig, och snart förstår Steve att änglarna inte är änglar utan i stället getingarna som bygger ett bo på baksidan av huset familjen bor i.
Boet i titeln är alltså just det getingboet, men det är inte bara getingarna som är oerhört skrämmande i den här boken. Jag får också rysningar av knivmannen som så ofta kör förbi i sin bil och vill vässa familjens knivar. Och av telefonsamtalen Steves lillasyster får i sin leksakstelefon, telefonsamtalen av "herr Ingen"... som ju visar sig vara helt verkliga telefonsamtal.
Jag ska inte spoila, men under läsningen trodde jag att boken skulle sluta på ett mer... eh, psykologiskt sätt. Och att det i så fall skulle vara riktigt otäckt och jobbigt att läsa. Nu slutade det inte så som jag trodde, utan mer lättköpt eller vad jag ska säga, och kanske blev jag lite besviken. Men kanske ändå att det här slutet mer passar barn och tonåringar, och att det jag tänkte mig hade varit alltför nattsvart. Svårt att diskutera vettigt här eftersom jag inte vill avslöja, men hade gärna pratat med någon annan som läst om vad de tycker. Det är en sådan där bok som gärna vill pratas om efter läsning, och jag kan tänka mig att den därför hade varit alldeles perfekt som bokcirkelbok/läsgruppsbok. Den är klassad som Hcg, dvs för ca 9-12-åringar, men jag kan nog tycka att den passar högstadieelever mer.
Titel: Boet
Författare: Kenneth Oppel
Illustrationer: Jon Klassen
Originaltitel: The Nest
Översättning: Kristoffer Leandoer
Utg år: 2016
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 11 - 15 år, se texten ovan
Tänker också att det är en perfekt gruppläsningsbok. Blir sugen på att läsa om nu.
SvaraRadera