The Summer Tree (The Fionavar Tapestry 1)

För många år sedan läste jag Tigana av Guy Gavriel Kay, och ända sedan dess har jag tänkt läsa hans trilogi The Fionavar Tapestry som är en riktig fantasyklassiker. Nu äntligen har det blivit av att jag tog mig an The Summer Tree, första boken.

I The Summer Tree börjar det hela i vår värld, på ett universitet i Toronto där fem personer går på en föreläsning, och där föreläsaren efteråt 1. bjuder in de fem på eftersnack eftersom han vill undvika den officiella festen, och 2. visar sig vara en magiker från en annan värld, åtföljd av en dvärg som är både f.d. kung och magisk källa, och 3. övertalar de fem att följa med hem till hans värld och rädda den från ondska.

Det gör de. De blir nämligen lovade att även om de är borta i många veckor kommer det bara hinna gå max någon timme i deras egen värld (ja, Narnia-style).

I Fionavar är det jobbigt. För tusen år sedan fjättrades en ondskefull halvgud under ett berg, och nu tar sig denne under stort väsen och med många ljud- och ljuseffekter loss. Hans underlings ställer till med elände i stort och smått. Dessutom lider landet av en svår torka, bara för att kungen inte ville gå iväg till The Summer Tree för att hänga sig. (ja, ja, det låter mer logiskt när man läser) Nu kommer De Fem från vår värld dit, och genast kastas de in i centrum av allting utan att ens behöva lära sig att fäktas med svärd eller hantera magi först. De får följa med prinsen i landet på en farofylld expedition redan efter någon dag, bli oraklets efterträdare, bästa vän med stäppfolkens hövdings son och givetvis blir någon tillfångatagen av Onde Bergskillens utsända minions för att av en Svart Svan Som Luktar Lik flygas till Hemska Svarta Bergsfästet där Onde Bergskillen bor. Och som om inte allt det här räckte tycker en av De Fem att det är lika bra att han knatar iväg och hänger sig i det där sommarträdet eftersom han ändå aldrig kommer att komma över att hans flickvän precis dött.

Alltså - trots att det var så många år sedan jag läste Tigana minns jag handlingen i stort från den, och framförallt minns jag slutet som var både överraskande och hjärtskärande. Men jag minns också att jag tyckte den var rätt så jobbig att ta sig igenom. Denna The Summer Tree är lite åt samma håll: handlingen är bra (trots min vingliga sammanfattning av den ovan) och karaktärerna intressanta. Jag tycker om den, och personerna, men det är ganska trist under tiden jag läser. Det är vääääldigt många människor att hålla reda på, och det är ganska torrt (hade gärna haft mer humor och snärtigare dialoger, dvs att Diarmuid (prinsen) hade fått vara med mycket mer). Ändå är jag när jag avslutar läsningen av bok 1 helt klar över att jag måste fortsätta med bok 2 och 3. Jag vet att författaren kan överraska rejält och knyta ihop lösa trådar och jag vill verkligen veta hur det går med allting i Fionavar. Onde Bergskillen kan ju inte få hålla på att ondskas vidare i all evighet, och så måste jag veta hur det går med Diarmuid och Sharra. För att inte tala om Tabor och hans... eh... flygande ponny som en slags daimon???

Titel: The Summer Tree
Serie: The Fionavar Tapestry #1
Författare: Guy Gavriel Kay
Utg: 1984 (original), 2011 (mitt ex)
Förlag: Harper Voyager (mitt ex)
Köp den till exempel här eller här