Jag fick en bok jag efter en stunds läsning tyckte mycket om. Det handlar om en norsk kvinna, Kat, som i hela sitt liv flackat runt världen tillsammans med sin man Niklas på diverse göra-världen-till-en-bättre-plats-projekt. Till sist hamnade de på Fiji, köpte en kakaoplantage och skulle slå sig till ro där, men då gick Niklas bort och Kat blev ensam kvar. Nu skriver hon brev till sina fyra barndomsvänner som alla bor kvar i Norge, har helt olika liv och egentligen ingen kontakt med varandra längre: Ingrid, Sina, Maya och Lisbeth. Och Kat ber dem i sitt brev att lämna Norge och vardagen och komma och bo hos henne på Fiji, så att de kan bli gamla tillsammans.
Jag gillar idén, och jag gillar det att alla huvudpersonerna alltså är en bra bit över sextio - men att deras liv därför inte på något sätt är slut utan nästan i stället börjar om. Lite märkligt är det att alla fyra vännerna faktiskt kan bryta upp, men annars hade boken blivit lite trist förstås. Så jepp, de kommer. Och även om de lämnar sina vardagar och familjer kvar i Norge så följer deras liv och problem ändå med dem till Fiji. Förstås. Det är det som ger boken dess spänning och mening.
Jag gillar dem - men det tar en ganska god stund innan jag kommer så långt. Berättarperspektivet växlar mellan de fem (plus Ateca som arbetar i Kats hus) och det är lite svårt att hålla isär de olika personerna. Dessutom består de inledande kapitlen av mycket beskrivning och lite handling och det blir rätt kompakt. Men snart landar de ordentligt både på Fiji och hos mig och jag tycker om läsningen.
Att de är på Fiji är fascinerande - det är så mycket som är annorlunda och de är ju inte bara turister utan ska bo där, så måste anpassa sig på olika sätt. Fiji-borna (heter det "fijianer???" på svenska? känns obekvämt så är nog fel) har andra sätt att tänka och uttrycka sig än de fem norskorna. Det blir inte direkta missförstånd, men obekväma situationer och funderingar från bägge håll, och jag gillar att läsa och fundera kring det där.
Jag har ett stort problem med boken, dock. Anne Ostby skriver på norska, som jag inte känner att jag behärskar så mycket att jag kan läsa det. Den här boken är översatt till engelska, som jag förvisso normalt är bekväm med - men här hela, hela tiden ändå ser igenom till den skandinaviska språkmelodin, ser de norska/svenska meningarna och orden och så hur de mer eller mindre rakt av har översatts till engelska (även idiomatiska uttryck). Det känns stelt och klumpigt även om det kanske är grammatiskt korrekt, och det ställde sig på många ställen i vägen för min läsupplevelse. Jag hade så mycket hellre velat läsa den här boken översatt till svenska, och hoppas att det kanske görs eftersom det helt klart är en bra bok och fem äldre kvinnor jag tror att många skulle gilla att läsa om.
Titel: Pieces of Happiness : A Novel of Friendship, Hope and Chocolate
Författare: Anne Ostby
Originaltitel: Biter av lykke
Översättning: Marie Ostby
Utg år: 2017
Förlag: Doubleday
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar