måndag 11 september 2017

Saker ingen ser

Vääldigt lättläst, med ett sug i berättandet som bara får mig att vilja läsa "några sidor till" tills... ja, tills boken var utläst i ett nafs. Väääldigt välskrivet - älskar Anna Ahlunds språk med stuns och modernitet, och jadå, jag gillar dispositionen här med ett år och dess månader. Det funkar bra till det som ska berättas - om ett år i några gymnasieungdomars liv.
Och väääldigt trevliga karaktärer att läsa om, de där gymnasieungdomarna! Jag gillar dem så mycket, deras stil, deras intressen, att de läser, målar, spelar musik, bryr sig om varandra, har en gruppchatt som ständigt lever... och så blir de kära. I varandra och i andra.
Gymnasietiden var min bästa tid, och jag gick inte ens estet (som ju inte fanns då...) utan något med betydligt mer siffror och attacheväskor (ja, jag är lastgammal). När jag läser Saker ingen ser så kommer jag på något sätt tillbaka till allt det där, och jag tror att det är därför jag gillar den så mycket.

Annars kan jag tycka att den spretar en hel del, jämfört med Ahlunds debut Du, bara. Här är många människor, både dem man lär känna och alla de som myllrar kring dem. Och här är mångas berättelser som ryms inom ett år - inte en berättelse som driver framåt utan mer tv-serie-feeling med ett stort persongalleri. Och så är det mycket sex, bra sexskildringar utan att det någonsin blir för mycket. (fast jag får en viss lust att prata lite med Sebastian och fråga honom om han verkligen måste köra i 120 km/h från början med varje ny människa han träffar?) Och det är väldigt fint att det här är personer som blir kära i andra personer utan att det är viktigt om dessa är hon, han eller hen - det är så det ska och borde vara här i världen. Fast i den här boken kan jag nästan tycka att det så väldigt mycket Inte Ska Göras Till Ett Problem Och Stor Sak vilken sexuell läggning personerna har... att det nästan görs till en sak därför. Som att någon står och skriker på mig att "det här är INTE viktigt, tänk INTE på hur många av karaktärerna som är bi- hetero eller homosexuella, det ska INTE vara en grej, hör du? Tänk INTE på det!" Varpå jag tänker så mycket på det att det för mig nästan blir en bok om queer kärlek på gymnasiet.

Mina favoritpersoner är: Aron (för han är så väldigt mycket sig själv och dessutom himla rolig), Sebastian (för han är så sökande och känns mest mänsklig av dem alla), och nog också Linn (för att hon envisas med sin egen musik hur svår den än är).

Nu väntar jag med spänning och iver på mer skrivande från Anna Ahlund. Vad blir det härnäst?


Titel: Saker ingen ser
Författare: Anna Ahlund
Utg år: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 13 och uppåt

2 kommentarer:

  1. Jag skulle så hemskt gärna få veta mer om Linn. Hon verkar himla bra som människa och det verkar finnas en väldigt intressant historia där. Och ja, jag dömer till hennes fördel pga jazzen. Sebastians Håkan-fjönteri, nä, det funkar inte för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Och hennes bästa vän Märta! Och klänningarna! Fast när det gäller musiken dömer jag ut dem bägge - gillar varken jazz eller Håkan Hellström. Alls. Däremot Arons musikstil... hallå, the Cure ju!! Heja honom!

      Radera