Gudarna vaknar

Elliot har svårt att hänga med i skolan - inte så konstigt när han inte får sova som han ska på nätterna, och aldrig har tid att göra läxor eller läsa inför prov. Men aldrig att han kan berätta för sina lärare eller rektorn "Kalla-mig-Graham" hur han har det därhemma! Då skulle han inte få bo kvar där eller hos mamma, eftersom ingen tolvåring egentligen ska få ha det som Elliot har det. Han får vara mamma åt sin mamma, gården de bor på håller på att rasa ihop pga vanskötsel och pengar finns inte. Men mamma är den enda Elliot har, så han måste skydda henne och försöka klara skolan ändå.

Det här låter som en svart historia om ett barn som har det jobbigt - och visst. Det är det ju. Egentligen. Men... i Elliots liv landar helt plötsligt Jungfrun. Alltså, Jungfrun som i Jungfrun, stjärnbilden. Odödlig och envis och egentligen kommen till jorden helt olovandes. Hon är bara anförtrodd att ha hand om zodiakens kontorsmaterial, men har snott åt sig uppdraget att ge en liten flaska ambrosia till en av gudarnas fångar som har suttit inlåst under Stonehenge i mer än tusen år. Jungfrun träffar först Elliot, som hänger med henne, och tillsammans bara råkar de släppa ut den där fången från sitt fängelse. Varpå världen givetvis hotas av evig död och förstörelse. Attans, vad göra nu?

Ta hjälp av de grekiska gudarna, förstås! De har mestadels dragit sig tillbaka (det är zodiaken som sköter lagstiftning och allt praktiskt numera) men de går att hitta utan större problem. Zeus ägnar mest sina dagar åt att bli kär, gifta sig och skilja sig, ibland nästan före det att han gifter sig. Och så spelar han golf och äter god mat och har ett finfint pensionärsliv. Men han hjälper gärna till. Så även hans döttrar Athena (flerfaldig professor på Cambridge) och Afrodite (driver ngn slags datingförmedling) och många andra.

Det är fart och fläkt och väldigt roligt att läsa, det här. De grekiska gudarna och andra mytologiska väsen är väl anpassade till det moderna livet och använder sig gärna av all möjlig teknologi. Till exempel är Hermes helt hjälplös utan sin "I-god" som han annars ständigt sliter upp för att både ta selfies med i alla möjliga och omöjliga situationer men även kollar upp saker på. Men allt från den grekiska guda-geografin finns också med - ett av transportmedlen är fortfarande att åka med Karons båt på Styx som tydligen rinner under vår egen värld fast vi inte vet om det. Det påminner en hel del om Harry Potters trollkarlar och häxor i en ovetande mugglarvärld, fast på grekiska. Och förstås påminner det också om Riordans Percy Jackson-böcker, fast med en egen mycket mer brittisk touch, och en annan slags humor som jag nog uppskattar mer.

Överdrivet, fullspäckat, roligt, actionfyllt... ändå med Elliot i centrum. Elliot som bara är tolv och vill ha sin vanliga mamma tillbaka.

Titel: Gudarna vaknar
Serie: Kaosstenarna 1
Författare: Maz Evans
Originaltitel: Who let the gods out?
Översättning: Helena Stedman
Utg år: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 10-14 år