Hjärtlös

Marissa Meyer fortsätter med att göra sina helt egna tolkningar av sagor och barnböcker - Hjärtlös handlar om den elaka drottningen i Alice i Underlandet. Givetvis skruvar Meyer till det rejält, och vi får läsa om när Catherine var ung och ännu inte hade blivit drottning och börjat yla om att att alla huvuden ska huggas av. Hon är definitivt inte kär i kungen som hon i och för sig tycker är snäll och harmlös, men rätt löjeväckande. Nej, Catherines passion är kakor och andra bakverk, och hon kan lägga ner hur många timmar som helst i köket för att få fram den Perfekta Citronpajen, eller de underbaraste macronerna eller vad det nu kan vara. Hon ska starta ett bageri, har hon tänkt sig, tillsammans med sin kammarjungfru Mary Ann. Och nu verkar det som att stadens skomakare, herr Kålmask (jepp, den där som sitter och röker och säger "vem ärrrrr duuuuu" till Alice) ska gå i pension, och då blir en perfekt lokal ledig.

Först måste Catherine bara prata med mamma och pappa (markis och markisinna, adliga och mycket fina) om det hela. Fast... det är liksom aldrig läge. Mamma är helt inne på att Catherine ska få kungen kär i sig, och låter henne aldrig äta efterrätter och tvingar henne att dra åt korsetten så hon nästan kvävs (men åhhh.... blir så arg av allt det där) och adliga flickor som Cath ska liksom inte kladda ner sig med deg och mjöl. Och så blir allting så oerhört mycket mer komplicerat när Cath träffar Jest, kungens nye hovnarr.

I början av den här boken blev jag osäker på om jag ville fortsätta läsningen. I sin tidigare serie Lunar Chronicles placerade Meyer sina sagoboksfigurer i någon slags högteknologisk framtid, och gjorde finurliga referenser till sagorna typ att Cress (Rapunzel) satt inlåst inte i ett torn utan i en satellit. Men här i Hjärtlös? Här får drottningen/Catherine en helt ny story - men å andra sidan placerar Meyer henne verkligen i Underlandet, komplett med Cheshire-katt som blir osynlig, en kanin som ceremonimästare, pratande djur av diverse slag och soldater som ÄR spelkort. Allt är lika konstigt som det är i Alice i Underlandet, ändå ska Catherine kännas som en vanlig tonårstjej som har problem med föräldrar och kärleksbekymmer, och det kändes så fånigt alltihop. Men... jag läste vidare och hur fånigt det än var (JA, de spelar krocket med flamingos och igelkottar...) så fastnade jag. Rejält. Rätt vad det var hade jag läst slut boken.

Och då var jag i stället dyster. Grejen var ju att man redan från början visste att det här var den onda drottningens story, att slutet inte kunde bli annat än att hon gifte sig med kungen och blev så där arg på allt och alla. I den här boken får man veta varför hon blir som hon blir - och jag tycker ju inte om att läsa när jag vet att det inte kommer att gå bra. Det borde jag ha tänkt på innan jag läste den här - men jag ville ju veta vad Meyer hade hittat på med Underlandet.
(Hattmakaren? Jodå, han är med. Hans största skräck är just att bli galen. Och han har tekalas som inte liknar några andra.)


Titel: Hjärtlös
Författare: Marissa Meyer
Originaltitel: Heartless
Översättning: Torun Lidfeldt Bager
Utg år: 2017
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här