Mango & Bambang: Absolut ingen gris

Så länge sedan jag skrev om en barnbok här på bloggen! Det måste rättas till. Den här är en riktig pärla! Och dessutom är det första boken i en serie, så hoppas verkligen att de andra översätts till svenska de också.

Bambang är alltså inte en gris. Mycket viktigt. Han är en tapir. Han gillar bananer och väldigt rädd för tigrar. Det är därför han en dag har kurat ihop sig i en liten boll mitt på den vältrafikerade gatan i den stora staden där flickan Mango bor. Trafiken står helt still och alla människor är mycket upprörda. Det är bara Mango som går fram till den darrande pälsbollen som ligger där, klappar den och frågar vad den heter. Pälsbollen viskar darrigt "tiger" som inte är vad den heter, men vad den tror att den har sett på andra sidan gatan. Mango lugnar ner pälsbollen, får veta att den heter Bambang och lockar den med sig hem till sig för att få äta bananplättar. Sedan stannar Bambang hos Mango och hennes pappa (som sitter inlåst på sitt rum hela dagarna och "räknar"), och så får vi läsa om andra saker som händer i deras liv.

Till exempel den dagen när Bambang är ensam hemma och tar på sig sin "modig-hatt" som gör honom så modig att han leker i husets trappuppgång och råkar bli infångad av en parant dam försedd med spetsiga glasögon, och som samlar på ovanliga saker men inte tycker om kakor. Eller som den dagen när Bambang längtar efter att få bada i en dyig damm, Mango tar med honom till badhuset och han gör bomben från hopptornets högsta avsats.

Alltså. Det här är så fint. För det första är boken så otroligt vacker att jag älskar att bläddra i den och läsa den. Illustrationerna antyder ungefär 40- eller 50-tal (men berättelsen har inga tidsmarkörer) och är i svart, vitt och lila, bokens pärmar och snitt är lila, och detta är en sådan där typisk bokserie som blir så himla snygg i bokhyllan. För det andra är vänskapen mellan Mango och Bambang så fin. Och knäpp. Det är liksom inget konstigt med att det flyttar in en pratande (jodå, han pratar!) tapir hemma hos Mango och hennes pappa. Inte heller hur den här tapiren kom till staden - han lämnade djungeln (i Malaysia tror jag) och gick länge genom skogar, över berg och på tråkiga vägar tills han kom fram. Varför?? liksom? Men strunt i det - nu är han här, och har blivit Mangos vän, och nu kan vi få se sådana saker som en svartvit tapir iförd lila badmössa med blommor och prickar eller få veta att Tapirens sång finns:

Som ungar får alla tapirer lära sig Tapirens sång, till och med innan de lär sig prata. Det kanske är världens äldsta sång och den har förts vidare från mor till barn i flera hundra år. Den enkla visan handlar om djungeln och tigrarna, kärleken och saknaden, och om hur gott det är med bananer.
Det är väldigt få människor som fått höra visan. Och nu blev Mango en av de första.

Det är så knäppt och infernaliskt bra och vackert, och jag älskar, älskar att läsa barnböcker som gör mig så glad som den här.

Titel: Mango & Bambang: Absolut ingen gris
Författare: Polly Faber
Illustrationer: Clara Vulliamy
Originaltitel: Mango & Bambang: The Not-a-Pig
Översättning: Helena Stedman
Utg år: 2017
Förlag: Speja förlag
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 7-9 år, och som högläsning från ca 5.