Ingray har lagt alla pengar hon äger och har (verkligen allt, hon har bara returbiljetten till sin egen planet och inte ens pengar att köpa färdkost för) på att köpa en tjänst av en av firmorna på rymdstationen Tyr Siilas. Tjänsten består i att få en fånge befriad och levererad från något som kallas Compassionate Removal, en plats man helt enkelt inte återvänder från. De som hamnar i detta Compassionate Removal är de värsta och de bortom all bot och bättring, och hamnar man där så är man i princip död.
Men tydligen är Tyr Siilas-firman effektiv, för nu står Ingray där med en... inte en person. Nej, en låda. Inuti lådan finns en sån där käck nedfrysningskapsel Han Solo-style, så Ingrays fånge är nog där, in perfect hibernation, typ.
Problemet är att kaptenen för rymdskeppet hon bokat hemtransport med inte går med på att frakta en låda med okänt innehåll. Han är en laglydig person. Och om nu lådan innehåller en nedfryst människa? Oh no, alla som åker med hans skepp måste ha samtyckt till att resa iväg. Han ÄR en laglydig kapten, han. Så lådan öppnas, personen tinas upp och befinns 1. vara yrvaken, 2. inte villig att åka med något skepp någonstans alls, och 3. inte vara den Ingray trodde att han skulle vara. Han lindar en filt om sig och drar iväg till rymdstationens flyktingmottagning (ungefär). Och när han precis gjort det, så väller det in diverse löst folk i dockningsstationen där Ingray och Den Laglydige Kaptenen står. De representerar varelser från en annan planet, och de anser att Laglydige Kaptenen har stulit ett av deras skepp.
Det är bra och intensivt och lovar mycket, det här. I några kapitel. Men sen händer något. Eller, rättare sagt, det är det det inte gör. Så fort Ingray har återvänt till sin egen planet så dör den här boken. Luften går ur precis allting, och allt det som lockade och lovade i inledningskapitlen liksom bara tonar bort, får konstiga eller inga avslut samtidigt som hela boken i stället handlar om de diplomatiska turerna kring ett mord som sker på Ingrays planet. Jag har svårt att redan nu bara några dagar efter att jag har läst färdigt återge vad som händer, mer än att det pratas och anklagas och förhörs och... ja just det ja, att det är viktigt vem som tar över Ingrays mammas jobb. Ingray själv eller hennes styvbror.
Jag förstår inte vad som hände med den Ann Leckie som skrev underbara, fantastiska Imperial Radch-trilogin?! Det här känns helt fattigt i jämförelse. Storyn haltar, karaktärerna får inte liv och miljön är svår att se framför sig. En bra idé som inte fick växa färdigt? En bok som äntligen skulle ges ut inte alltför länge efter framgångarna med Imperial Radch-trilogin och fick stressas fram? Har ingen aning. Jag är fruktansvärt besviken.
Men om du inte har läst Leckies tidigare tre böcker: gör det! Gör absolut det! (och möjligen den här efter att du läst dem, men börja inte med Provenance för då får du fel bild av Leckie) Här hittar du vad jag skrev om dem:
Ancillary Justice
Ancillary Sword
Ancillary Mercy
Titel: Provenance
Författare: Ann Leckie
Utg år: 2017
Förlag: Orbit
Köp den till exempel här eller här
Jag ska beställa hela första trilogin alldeles snart. Ska läsa klart Obsidio och resterande två böcker i Throne of Glass först, sen har jag tänkt ge mig på Ancillary Justice. Men jag skippar den här då. :)
SvaraRaderaÅh, ja, du måste verkligen läsa Ancillary Justice! Den är SÅ mycket Bokhuset, du kommer jubla över genusfunderingarna i den!
RaderaFast så småningom om du skulle sakna böcker att läsa någon gång i framtiden så kan du förstås läsa Provenance också. Jag skrev inte det, men här finns de som är han, de som är hon, och så de som inte har bestämt sig och då får de en helt egen pronomenbehandling som förvirrade mig mycket innan jag vande mig (de kallas "e", ägandepronomen är "eir" om jag inte minns fel, och annat sånt)