Swordspoint

Jag gick in fel i Swordspoint eftersom jag efter diverse blurbar och beskrivningar (som till exempel den av Neil Gaiman: "the best fantasy novel of 1989" eller beskrivningen att Swordspoint var "the classic forerunner to The Fall of the Kings" som jag också var nyfiken på) trodde att det var high fantasy, en fantasyklassiker jag hittills missat.
Jag hade alltså storslagna förväntningar om namngivna svärd, kungar som föll, magi och äventyr och allt det där jag brukar tycka om, och också om att upptäcka en ny författare och en mängd böcker som alla utspelade sig i ett fiktivt Riverside.

Men. Grejen är att Swordspoint inte är fantasy. Det är svårt att genrebestämma den, men "politiska intriger, släktintriger och alla andra möjliga intriger du kan tänka dig, i en miljö som påminner om engelskt 1800-tal, men i en annan värld"? Det som skiljer från vår värld, och en vanlig historisk roman, är att det i Kushners värld inte verkar finnas någon kyrka, och att alla män (eller de flesta) är bisexuella. Inte kvinnorna, de verkar heterosexuella allihop. Det är inte det sexuella som är det viktiga, eller det romantiska även om det finns en hel del av det också - nej, det är alltså det politiska, relationerna, karaktärerna, vad som sägs kring middagsbordet, vem som blir bjuden på en tillställning och vem som inte blir det och vad det betyder i det sociala spelet, strategier och lister och... ja, intriger. Här finns ingen magi överhuvudtaget, inte heller något som andas övernaturlighet.

Jag är ju en sådan som brukar tycka mycket om relationsromaner i engelsk 1800-talsmiljö, gärna när det drar åt romancehållet. Så när jag väl hade lagt fantasy- och magiförväntningarna åt sidan borde jag väl ha gillat det här? Men det gör jag inte. Jag drunknar i antalet personer, och i det långsamma tempot, och i alla invecklade små sidobetydelser av repliker och ansiktsminer och handgester. Det blir helt enkelt aaaalldeles för segt, och även om jag nog tycker om de två som ska vara huvudpersoner (Richard St Vier, svärdskämpe, och hans partner Alec, mystisk f.d student och med alldeles för fin dialekt för att bo i slummiga Riverside) så försvinner de in i det kaos av namn och intriger som tar över boken.

Jaha. Men titeln då? Är det inte mycket svärdsfäktande? Action? Njae, knappt något. Det finns en hel del svärdskämpar ("swordsmen") här, och adeln löser ofta sina osämjor/krig/tävlingar/pissing contests med svärdskamper. Men de fäktas inte själva, utan hyr då in varsin svärdskämpe som får slåss åt dem, och så tittar de själva på.
Faktiskt är det så att bokens fulla titel med undertitel är: Swordspoint : A Melodrama of Manners vilket tydligt står på titelsidan men inte bokens framsida - och jag borde väl fattat att det där betydde en hel del...

Även om Swordspoint kom redan 1989 har Ellen Kushner gång på gång återvänt till Riverside, och det finns nu en hel del romaner, noveller och novellas som utspelar sig där, både före och efter händelserna i Swordspoint. Senaste romanen kom 2010 (The Privilege of the Sword) och 2015 också något som kallas "a collaborative online series" i Riversidevärlden, Tremontaine. Tänk, så mycket kul det hade funnits att lägga på min vill-läsa-lista - om jag nu hade gillat Riverside. Vilket jag alltså inte gör, och lämnar det därhän.

Titel: Swordspoint : A Melodrama of Manners
Författare: Ellen Kushner
Utg år: 1989
Förlag: Bantam Books
Köp den till exempel här eller här