The Spook's Apprentice

Jag läste de tre första böckerna i Väktarserien i takt med att de kom ut på svenska för tio år sedan: Väktarens lärling, Väktarens förbannelse och Väktarens hemlighet. Sedan blev det aldrig av att jag läste vidare, trots att jag tyckte mycket om dem och verkligen ville veta hur det gick för Tom, hans väktarmästare, Alice och framförallt Toms mamma som jag avslutade mitt bokutlåtande (detta var pre-blogg, men jag skrev ändå ett utlåtande om varje bok jag läste) om med "vem är hon? egentligen??"

Nu har jag tagit tag i Väktar-killarna igen - de finns ju att lyssna på i utmärkt uppläsning på engelska av Jamie Glover på Storytel. Perfekt, ju! Och jag tänkte det var lika bra att börja från början i serien, alltså har jag lyssnat på Spook's Apprentice. 

Och den är lika bra som jag minns den. Tow Ward, sjunde sonen till en sjunde son går i lära hos en Väktare, en "Spook" (gillar nog det engelska uttrycket bättre tror jag) och får av denne lära sig att bekämpa häxor, boggartar, gastar, demoner och annat elände som stör vanligt folk i deras liv. Det sparas inte på läskigheter, och redan Toms "antagningsprov" när han ska övernatta ensam i ett hemsökt hus är rejält ruggigt att få höra om. Och värre blir det, när Tom av misstag råkar mata Mor Malkin med blodkakor vid fullmåne så hon lätt kan bända isär järnstängerna som annars höll henne inlåst i en för-häxor-väldigt-rymningssäkra-jordkula.

Det jag hade glömt bort från min första läsning av boken är hur mycket Tom fortfarande återvänder hem till sin familj, hur han blir hotad av sin äldste bror som inte alls gillar att lillbrorsan drar hem odöda häxor till gårdsplan när han har en nyförlöst fru samt en bebis att ta hand om (jo, jag kan förstå honom), och hur man redan här i första boken börjar ana att Toms mamma är något mycket mer än bara en rådig bondfru.

Jag lyssnar vidare. Rapporter kommer.

Titel: Spook's Apprentice
Serie: The Wardstone Chronicles
Författare: Joseph Delaney
Ljudbok - uppläsning: Jamie Glover
Utg år: 2004 (originalet)
Förlag: The Bodley Head
Köp den till exempel här eller här, eller lyssna här

The Distance Between Us

Det här måste vara en perfekt läsa-på-stranden-bok (och ja, sista tredjedelen läste jag just där, så det är vetenskapligt bevisat). Lättläst, romantiskt-pirrigt, roligt och allmänt mysigt. Kasie West är en trevlig bekantskap jag gärna läser mer av.

Caymen jobbar i sin mammas porslinsdockeaffär. (jo, tänk dig att stå timme ut och timme in och bli betraktad av mängder av dockögon? En del av dem dessutom "eternal wailers". Sååå creepy.) Det är bara de två som jobbar där, och de två som bor i den minimala lägenheten ovanpå butiken. Caymens pappa drog raskt ifrån Caymens mamma när hon berättade att hon var gravid och tänkte behålla barnet. Blivande pappans föräldrar köpte loss sin son med en stor summa nöj-dig-med-dem-här-och-kontakta-inte-vår-son-igen-pengar och blivande mammans föräldrar sade upp bekantskapen och föräldraskapet för sin dotter, och hon ba: skiter i er alla, använder de här pengarna för att köpa en egen butik där jag ska sälja dockor. Och så gjorde hon det. Och i alla Caymens sjutton levnadsår sedan dess har hon alltså av sin mamma fått veta att "rika killar ska du INTE befatta dig med, de har dig som tillfälligt tidsfördriv men när det blir allvar så sticker de bara, så bli INTE kär i någon rik kille". Rika människor är överhuvudtaget några man är artig mot när de kommer in i butiken (eftersom det nästan bara är de som har råd med dockorna) men som man överlägset skrattar åt när de gått därifrån eftersom de är så världsfrånvända. Typ.

Jahaja. Och nu kommer då Xander in i butiken, i kläder, frisyr och uppsyn som skriker Har Mest Pengar Av Allihop. Han ska ha en docka som en present (för han är ju INTE intresserad av dockor själv, hallå?), snabbt ska det gå och kan söta expediten kanske hjälpa honom här lite? Caymen hjälper honom, och ger honom raskt också ett antal av de sarkastiska one-liners som bokens signum. Klart att Xander blir kär bums. Vem kan stå emot sarkastiska svar, butterhet och gröna ögon? Och klart att Caymen också blir kär bums, för vem kan stå emot en snygg frisyr och vit-tandad charm och en bilnyckel till en dyr sportbil (en av tio) som jongleras i handen?

Ja, och så fortsätter boken med sarkastiska one-liners och givetvis många hinder för de unga tus kärlek och lycka. Största hindret är då alltså att stackars Xander är rik, och att Caymen därför av princip inte ska bli kär i honom. Det är svagt, och ja, hela bokens story är ytterligt svag (och jag kan för mitt LIV inte begripa varför Xander blir kär i Caymen för det enda hon i början gör är att snäsa av honom och vara allmänt otrevlig) - men det ÄR roligt och mysigt och lättläst och... ja. Ibland behöver man den här sortens böcker. Väldigt mycket behöver man dem.


Titel: The Distance Between Us
Författare: Kasie West
Utg år: 2013
Förlag: HarperTeen
Köp den till exempel här eller här

Among others

Jag tyckte väldigt mycket om Jo Waltons viktorianska-drakar-relations-magi-bok Tooth and Claw och ville läsa mer. Den här är något helt, helt annorlunda. Den är lika välskriven som Tooth and Claw men den utvecklas inte åt det hållet jag nog ville och jag är osäker på om jag tycker särskilt mycket om den, faktiskt. Även Among Others är en oväntad kombination: tänk dig en tonårstjejs dagbok med funderingar över det här med kompisar, med killar, med sex och kroppen, med framtidsoro, med irritation över föräldrar och släktingar, och så att det mesta utspelar sig i engelsk internatskolemiljö 1979-1980. Sedan tänker du dig att den här tjejen läser otroliga mängder böcker, mest sf men även en del fantasy och filosofi, och att hennes dagbok även är en slags läsdagbok där hon skriver allt hon läser och vad hon tycker om det. Och sen... sen blandar du in faeries och en slags magi i det hela. "Magisk-realistisk-läsdagbok" kanske?

Den som skriver är Mori, eller Morwenna som hon egentligen heter. Vi får lära känna henne efter det att alla dramatiska händelser har skett, men vi får gradvis genom hennes dagboksanteckningar veta vad som har hänt: Mori har haft en tvillingsyster. När hon och systern var spädbarn stack deras pappa ifrån dem och lämnade mamman att ta ensam ta hand om dem. Hon var uppenbarligen sällsynt dåligt lämpad att göra det, och tvillingarnas barndom har tydligen inte varit bra alls. Morfar och mormor har varit ett stöd, och älvorna i ruinerna efter gruvverksamheten (de är i Wales). När tvillingarna var ca 14 blev deras mamma mer än skogstokig och något hände som slutade i katastrof. Moris syster dog, och själv är hon halt för livet. Och det är denna händelse som gjort att hon rymt från sin mamma, hittat sin pappa och av hans släktingar mer eller mindre tvingats börja på den internatskola hon avskyr och inte trivs på.

Alltså. Det här låter som en fantastisk story, och jag var så sugen på att få veta mer om allt detta - vad som hände med mamman och systern, mer om magin, mer om allting. Men det som gör mig så besviken är att det får jag inte. Nästan inget alls. I stället får jag alltså veta allt, allt, ALLT om böckerna som Mori läser nu. Det är intressanta böcker, och jag har skrivit upp många titlar jag själv vill läsa, men jag ville ju veta mer om allt det där som hade hänt? Inte bara en utdragen litteraturdiskussion, och så en del om hur Mori vantrivs på skolan men så småningom hittar egna vänner utanför den (via en litteraturklubb på biblioteket, och ja: vi får förstås höra allt om vilka böcker de läser och diskussionerna kring dem). Klart att en sån som jag älskar att läsa om en annan boknörd, men för mig tar det (ja, faktiskt, det går tydligen) över för mycket och den här boken blir bara underlig. Vad vill den?

De magiska inslagen handlar mest om hur Mori vet att det finns magi och älvor, men att hon vägrar att befatta sig med magi för att det har för stora konsekvenser. Och älvorna finns lite överallt, men det är egentligen bara dem utanför hemstaden hon kan prata med, så älv-action får vi mest när hon åker hem på loven (till mostrarna, mamman har hon ju rymt från) och tar bussen ut till älvnästena och typ lägger lite löv i dammar och sånt som älvorna vill att hon ska göra åt dem. Det blir aldrig särskilt dramatiskt eller spännande, även om bokens baksidestext gärna lyfter just detta och den frånvarande mamman att vara något stort och fantastiskt rafflande.

Men - om ens förväntningar på den här boken i stället är att få läsa en coming-of-age med många sf-referenser och i en realistisk internatskolemiljö? Då funkar den nog. Den är fortfarande väldigt välskriven, Mori är en intressant karaktär, miljön är fin och jag blir sugen på att åka till Wales. Men underlig är den och inte alls vad jag förväntade mig.

Titel: Among Others
Författare: Jo Walton
Utg år: 2011
Förlag: Tor
Köp den till exempel här eller här

Tales from the Kingdoms

I Tales from the Kingdoms återberättar Sarah Pinborough tre klassiska sagor på sitt alldeles egna sätt. I den första, Poison som alltså är Snövit, var jag först lite avvaktande och tyckte att det mest var en kul variant på Snövitsagan fast med sex och mänsklighet också. Men sedan lade Pinborough till en ganska rejäl twist på det hela (som jag såklart inte kan avslöja), avslutade Snövitsagan ganska abrupt och kastade mig in i Charm som är Askungen. Och nu började jag ana att de tre separata sagorna/delarna i boken hängde ihop. "The Kingdoms" är små och ligger i samma värld, centrerade runt ett stort berg, och kungarna i rikena krigar alltid med varandra för det är sånt som kungar tycker om att göra som tidsfördriv, liksom. Och prinsar ska skickas ut på lite lagom stora äventyr innan de gifter sig och blir kungar de med. Det är de där äventyren som är de klassiska sagorna, och det görs en hel del referenser till mängder av sagor, och det är väldigt kul att läsa.

Sedan avslutades Askungesagan i en ännu större twist som jag fullständigt älskade, och som alltså hängde ihop med Snövitsagan, innan vi i Beauty (som är Törnrosa) backar tillbaka i tiden och får veta vad den rosenkindade prinsen i Snövit hittade på innan han stöter på sörjande dvärgar kring en glaskista med en sovande eller möjligen död prinsessa i. Han har ju varit ute på sitt egna coming-of-age-äventyr, och i det alltså hanterat den där ogenomträngliga häcken med det sovande kungariket bakom.

Men inget eller ingen är alltså som man tror att det eller de ska vara. Den där prinsen är... ja, en bortskämd slashas som blir insta-kär i ungefär allt som rör sig. Ibland eftersom han blir förtrollad till att göra det, ibland för att han är full och kåt, och ibland eftersom han blir tillsagd att göra det. Han behöver en fast hand i tillvaron (läs barnvakt) och reser alltså inte utan sällskap. Nog sagt om det.

Men vi har inte bara principlösa prinsar här - vi har skönsjungande dvärgar (som vid ett tillfälle gör mänsklig-pyramid-grejen med tre pers ovanpå varandra iförda en lång rock, ni vet: direkt taget från disneyfilmens kändaste scen...), vi har en prinsessa som gillar att se på när andra har sex, vi får läsa om problematiken med att rida i vanlig sadel fast i klänning och hårt åtsnört livstycke, vi får en hel del fan-girlande (ni vet det där "vad-är-väl-en-bal-på-slottet-suckandet, fast på helt nya nivåer) och så får vi veta vad man kan hitta på om man är ensam vaken i ett kungarike där alla andra har sovit i typ hundra år.

Och så får vi alltså gästspel från en mängd andra sagor utöver de tre "huvud"-sagorna: häxan i Hans och Greta, Rapunzel, Rumplestiltskin, Skönheten och odjuret, Rödluvan (och most definitely vargen också), och till och med Aladdin från Tusen och en natt gör ett kort inhopp. Han är sur och har ett tråkigt jobb, men han är helt enkelt tvungen att göra som hans ägare säger åt honom.

Är du minsta intresserad av folksagor får du inte missa den här boken!


Titel: Tales from the Kingdoms
Författare: Sarah Pinborough
Utg år: 2016
Förlag: Gollancz
Köp den till exempel här eller här

All the Birds in the Sky

Patricia inleder den här boken med att rädda en fågel som skadat vingen. När hon kånkat runt på fågeln ett tag så visar det sig att hon förstår vad den säger, och kan prata med den. Och med katten, som tycker sig vilja äta skadad fågel till middag, och med de andra fåglarna i skogen. Sedan blir hon inlåst på sitt rum av totalt oförstående föräldrar, och vi hoppar till bokens andra berättarperspektiv: Laurence. Han är av den sanslöst smarta typen som lyckats bygga en egen liten armbands-tidsmaskin och som har ett långtidsprojekt gömt längst bak i sin garderob: en superdator med gryende AI.

Laurence och Patricia möts i mellanstadiet där de båda är mobbade, och hjälper varandra så gott de kan, och blir vänner. Efter dem smyger en lönnmördare som inte är nöjd om han inte får mörda sisådär 2-3 pers i veckan, men som nu har som mål att ha ihjäl både Laurence och Patricia eftersom han i någon orakelsyn i lönnmördartemplet sett att de två kommer att orsaka världens undergång. Ganska snart är han anställd som skolans studievägledare.

Ja. Alltså. Mer än knäppt, och roligt, och smart. Men sen går tiden, Laurence växer upp till känd och framgångsrik programmerare-forskare-allmän rymdfärdsnörd och Patricia utbildar sig på ett hemligt universitet till heltidsnaturhäxa med healing som specialkunskap. Och så möts de igen, i San Fransisco. Och den här boken, och historien, bara dör. Konstigt nog, eftersom de fascinerande förutsättningarna fortfarande är där med magi som möter/konkurrerar med/samarbetar med teknologi och två huvudpersoner som står på varsin sida. Men det är som att energin och glädjen från bokens början liksom tappats bort. Det är fortfarande en OK bok, men inte wow, och sista delen ledsnade jag så mycket på San Franciscokrumbukterna och världshoten som inte engagerade mig att jag mest skumläste lite håglöst.

Ojämn bok, alltså, och jag är rätt besviken.


Titel: All the Birds in the Sky
Författare: Charlie Jane Anders
Utg år: 2016
Förlag: Tor
Köp den till exempel här eller här

Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande

Jag har lyssnat på Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande, en serie på tio delar skriven av Moa Eriksson Sandberg direkt för ljudboksformatet. De här ljudboksserierna går bra (jag gillar dem också, det här med "avsnitt" känns bra vid ljudbokslyssning, känns som att man bara måste lyssna vidare på nästa, och nästa avsnitt...) och nu satsar Storytel på digital originalutgivning för barn och ungdom i Storytel Kids vilket alltså den här serien ingår som en del i.

Julia går estetprogrammet med teaterinriktning, först i Stockholm men har nu fått flytta till en mindre stad och därför fått fortsätta samma program där. På den nya skolans teaterprogram regerar dramaläraren Rafael, som hyllar Shakespeare och därför låter klassen sätta upp Hamlet. Julia känner direkt att det inte är samma anda i vare sig undervisningssätt eller klassgemenskap på nya skolan, men blir ändå ganska direkt indragen i Rafaels virvelvind och karisma.

Ester Gråberg går i Julias klass, och är tillsammans med några andra killar och tjejer de där som de andra ser upp till, perfekta och bäst. Julia försöker (trots nya kompisen Agnes varningar) prata med Ester men får bara överlägsenhet till svar. Och Ester är bara så självklart valet till att få spela Ofelia när Hamlet-rollerna ska besättas... men till allas överraskning så ger Rafael den rollen till Julia. Den nya, oprövade! Ester blir skogstokig och rusar ut från klassrummet för att inte mer ses till.

Och det är alltså detta som är "försvinnandet" i serietiteln. Ester är puts väck, hennes cykel hittas dagen därpå kastad i ett dike, och polisen kopplas in. Och Julia, som känner sig skuldmedveten för att hon liksom tog Esters plats fast hon själv inte hade något att säga till om i rollbesättningen, försöker på egen hand undersöka var Ester tagit vägen. Och hon får reda på saker om Ester, som vem hon var ihop med, hennes bakgrund, hennes tydliga fasad...

Det är lite deckare, lite tonårsliv, lite skräck, och givetvis får jag vibbar av Norra Latin även om Julia ju faktiskt flyttade ifrån teaterprogrammet i Stockholm. Det är spännande, men precis som när jag läste Norra Latin så får jag en lätt överdos av teatergrejen. Och Shakespeare. Det känns så... "jamen-självklart-ska-det-spelas-hamlet-eller-annat-shakespeare" så fort det ska skrivas om teater, eller har jag bara läst fel böcker? Men om man nu struntar i mitt drama-gnäll och är på jakt efter bra ljudboksserier så bör man testa den här.

Titel: Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Ljudbok - uppläsning: Philomène Grandin
Utg år: 2018
Förlag: Storytel Kids
Här hittar du serien
För vem? ca 15 - 25

Det finns alltid förlåtelse

Jag läste Ragdes trilogi om Neshov-släkten för några år sedan, och tyckte väldigt mycket om den. De hör till böckerna jag brukar komma dragande med när andra ber mig om lite allmänna tips på "bra böcker", och pratar mig varm för dem.
Så därför var jag nyfiken på hur Ragde skulle fortsätta berättandet - för mig kändes allt ganska avslutat när jag lade ned Vila på gröna ängar. 

Grejen är att jag efter avslutad läsning av Det finns alltid förlåtelse fortfarande tycker att det var färdigberättat om Neshovs efter de första tre böckerna. För mig blir det här ett enda långt "vad hände sen" med alla inblandade, men utan att tillföra något egentligen nytt. Krumme och Erlend skaffade barn (och det visade sig bli tre på en gång) med sina väninnor - men det stora och fantastiska med det hade jag redan läst om tyckte jag. Nu fick jag veta detaljerna: mer om hur Erlend tyckte det kvinnokroppsliga var jobbigt under graviditeterna, hur himla många prylar de kände att de var tvungna att köpa med sina tydligen oändliga pengaresurser, hur trevligt det är med den där storfamiljen med alla barnen...

Torunn drog ju iväg från det tunga arbetet och ensamma ansvaret på gården Neshov i slutet på trilogin, men har inte riktigt hittat sin plats i tillvaron. och nu bestämmer hon sig för att flytta till Neshov igen. Och så städar hon. Och så städar hon. Och så städar hon. Och så städar hon. Och alla små och stora problem löser sig snabbt eftersom hon, liksom Krumme och Erlend, verkar ha oändligt med pengar som snabbt fixar allt från ny bil till storstädning till... ja allt, utom sin egen ensamhet som hon gnäller över sida upp och sida ned.

Margido är också ensam, men har väl mer vant sig vid det. Han funderar över Gud och järntillskott och slappnar av i sin enmansbastu och ondgör sig över en av sina anställda på begravningsbyrån som tar sovmorgnar och semesterdagar lite som han vill. Nu ringer Torunn på dörren och Margido blir helt perplex men sedan väldigt glad.

Och inget av det här känns egentligen särskilt upphetsande att läsa om utan mer som fördjupningsläsning för dem som tyckte om Neshovstrilogin. Eller som att författaren skrivit fanfiction åt sig själv. Det hade behövts något nytt för att ruska liv i den här storyn, någon ny person eller vändning eller.... ja, mer än att städa Neshov, i alla fall.


Titel: Det finns alltid förlåtelse
Författare: Anne B. Ragde
Originaltitel: Alltid tilgivelse
Översättning: Margareta Järnebrand
Ljudbok - uppläsning: Kerstin Andersson
Utg år: 2017
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här

Muralgranskaren

Muralgranskaren är ett twitterkonto  (som jag inte upptäckt förrän nu, jag är usel på twitter-hängning) där David Nessle har kombinerat medeltida (och renässans-) konst med helt egna bildtexter. Det är inlägg därifrån som nu har blivit en bok - och en bok som har roat mig enormt. Det här är precis min sorts humor, och jag har jublat och fnissat och visat familjen (som lett artigt och typ "ja, mamma, lite kul är det allt, men du behöver kanske inte trilla av stolen...?") den ena bilden efter den andra för sånt här måste skrattas åt tillsammans med någon.

Medeltids- och renässanskonst är så full av symbolik, av bildspråk den tidens människor läste av och förstod men som blir rätt underligt om man tittar på det med nutida ögon och liksom bara ser vad det är på bilderna rätt upp och ned. Perspektiven är märkliga, händer pekar på saker, döden dyker upp både här och där, människor är fulla av sår, har märkliga kläder och hattar på sig, bakgrunderna är fulla av grälla färger eller blommor eller folk som flyger på moln... Det Muralgranskaren gör är att han skriver bildtexter som helt galet felaktigt beskriver det som finns i bilderna i stället för det bilderna betyder - och resultatet blir alltså alldeles fantastiskt. Knäppt, utflippat, anakronistiskt, fel.... och väldigt roligt. 

Han har dessutom bemödat sig om att skriva alla bildtexter i någon slags så-här-himla-märkligt-stavade-vi-på-medeltiden-svenska, och då blir resultatet... ja, så där så att en sån som jag trillar av stolen. Eller letar efter någon att sitta och fnissa över bilder ihop med.

Här är några exempel:

Titel: Muralgranskaren
Författare: David Nessle
Illustrationer: David Nessle
Utg år: 2018
Förlag: Kartago
Köp den till exempel här eller här

The King's Blood

Jag läser vidare i serien The Dagger and the Coin, och tycker fortfarande i denna andra bok att karaktärerna är riktigt intressanta att läsa om, och att världsbygget med de sedan länge försvunna drakarna vars arv fortfarande styr människorna och världen är fascinerade.

Geder är den unge mannen som allra helst skulle vilja sitta med gamla manuskript, göra översättningar och jämförelser och forska i myter och legender. Men han hamnar märkligt nog alltid i tingens centrum, och får mer och mer makt. Makt som han fullständigt missbrukar, och han gör vidriga ting. Samtidigt skulle han mest vilja vara ifred, och möjligen bara vara kompis med prins Aster, sin myndling. Geder är oerhört komplex, och jag gillar honom inte det minsta, men han är något av den intressantaste karaktär jag läst om i någon fantasy.

Och så har vi Cithrin, ung men redan mycket kunnig i finanser och handel och bankväsende. Och därför också i politik, eftersom den styr pengar och handel. Hon nöjer sig inte med en du-är-ung-och-får-lära-dig-lite-mer-position i någon bortglömd bankbransch i en mindre stad, utan nästlar sig in i de högsta kretsarna. Och så råkar hon vara på plats när det blir som allra mest dramatiskt i imperiet med hot om inbördeskrig och kaos, och får mitt i allt detta möta Geder. Bankiren och den maktmissbrukande boklärde - jo, det blir intressant.

Läskige översteprästen från spindelgudsdyrkarna är fortfarande med, likaså avhopparen från samma kult som trots att det var ett helt liv sedan han rymde fortfarande bokstavligen har spindlar i blodet. Marcus Wester, f.d general numera legosoldat vill fortfarande ägna sitt liv åt att skydda Cithrin, men får en livskris när han inser att hon varken kan eller vill bli beskyddad utan klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Som sagt - karaktärsdriven fantasy med en intressant story. Trots det har det tagit mig sju svåra år att ta mig igenom den här boken. Den är seg, det är många namn, det händer egentligen inte så mycket utom i några koncentrerade partier, och jag skulle vilja ha mer spindelpräster och drakar och läskigheter. Jag ska ändå läsa vidare i serien, trots segheten, eftersom Geder och Cithrin och de andra är så pass intressanta att läsa om. Måste veta hur de utvecklas.


Titel: The King's Blood
Serie: The Dagger and the Coin #2
Författare: Daniel Abraham
Utg år: 2012
Förlag: Orbit
Köp den till exempel här eller här