Linje 15 till Rannebergen

Arvin står och väntar på spårvagnen, nästan vid midnatt 31 oktober. Det är halloween, men Arvin har aldrig gillat utklädningsgrejen då. Eller spöken och spökhistorier. Eller mörker. Därför blir han himla glad nu när spårvagnen äntligen kommer (för tidigt, dessutom!), så han slipper stöta på några läskigheter.
Tråkigt nog för Arvin (men fint nog för den skräcksugne läsaren) är det här spårvagnen som bara finns en gång om året, och som då kör raka vägen till Rannebergens station som egentligen aldrig har funnits. Arvin kan inte gå av vid Angereds centrum som han tänkt, utan måste följa med vagnen och dess last av blekhyade, dimgråögda och väldigt döda barn. Och i Rannebergen fnissar de åt att han gick på hur de bytt nummer på spårvagnslinjen, någon av dem sticker sina kalla händer i hans för att värma sig, och så sätter de igång med att berätta hur det kom sig att de aldrig fick bli vuxna.

Detta är alltså en spökhistoriesamling där Arvins spårvagnsfasa är en ramberättelse. Barnen berättar om hur de dog, och det är på det ena sättet otäckare än det andra. De överges, de slås ihjäl, någon är en myling, några är (oskyldigt?) anklagade för vampyrism och blir spetsade av pålar... Och det är barn från förr i tiden men också från nutid. Det går rasande fort att läsa (kapitlen är ganska korta, med en hel del illustrationer) samtidigt som det är rejält läskigt så jag tänker att det här kan vara väldigt bra att sätta i händerna på lite större barn som har svårt att tackla längre textmängder men som ändå vill ha otäck läsning.

Och Rannebergens station? Den lär ska finnas på riktigt. Oanvänd, alltså.

Titel: Linje 15 till Rannebergen
Författare: Lena Arro
Illustrationer: Filippo Vanzo
Utg år: 2018
Förlag: Opal
Köp den till exempel här eller här