En katts resedagbok

Jag ligger så grymt efter med bokbloggandet nu, för att vara mig alltså. Läsandet går det också ganska segt med, men sedan är det som att det tar totalt stopp när jag också ska skriva om det jag läst. Det är väl bara att bita ihop och vänta på att både läslust och skrivlust ska återvända. Under tiden får jag väl slakta några böcker genom att skriva oinspirerade blogginlägg bara för att liksom städa undan i högen. Förlåt mig, ni som därmed blir besvikna. Det är inte ni, det är jag. Eller, egentligen är det förstås den där eländiga coronan som vi kan skylla ungefär allt på.

Dålig sak: jag åker inte med buss/tåg till jobbet just nu pga coronan. Därför har jag inte min älskade lästid i min älskade tysta kupé på tåget.

Men:

Bra sak: Eftersom jag i stället kör bil, så har jag återupptagit min avsomnade ljudbokslyssning. Och den första boken jag tog mig an var alltså den här, En katts resedagbok. (Aha,  nu kom vi äntligen in på boken i fråga, halvvägs inne i inlägget, bra där Carolina)

Tyvärr är det nu ett antal veckor sedan jag lyssnade klart på den, så jag har glömt detaljerna. (Guldfiskminnet är mest fullt av corona-ält nu)(men herregud vad du gnäller idag, C) Men det är alltså en katt, Nana, som berättar, en katt som förr levde ett fritt och rätt OK liv som herrelös utekatt, men som efter en bilolycka blev omhändertagen av en kattälskande man, herr Satoru.

Nu reser Nana och herr Satoru runt i Japan, hälsar på människor som varit viktiga i herr Satorus liv och kollar om de möjligen skulle kunna tänka sig att ta hand om Nana. Varför herr Satoru ska lämna bort katten han älskar så väldigt förstår man ganska snart, och det är förstås sorgligt och hemskt. Men det är inte det som är det viktigaste i boken ändå, det är herr Satorus liv som man som läsare får veta mer om genom återblickar, kopplat till de där människorna som hälsas på och så får man veta varför de varit viktiga i herr Satorus liv.

Katten Nana är ofta bokens jag, och återger det som händer ur sitt kattiga perspektiv. Ofta blir det förstås väldigt mänskligt kattigt perspektiv, men jag gillar det ändå.
Kanske jag hade gillat boken ännu mer som pappersbok, eftersom det är lite svårt att i ljudboksformatet hänga med på växlingarna mellan katt-berättandet och den allvetande berättaren i återblickarna på herr Satorus liv, och också lite svårt med växlingar katt-monolog och katt-dialog. Jag har inte sett pappersboken, så vet inte om växlingarna är markerade i texten på något sätt.

Titel: En katts resedagbok
Författare: Hiro Arikawa
Originaltitel: Tabineko Ripoto
Översättning: Carla Wiberg
Ljudbok - uppläsning: Alexander Salzberger
Utg år: 2019
Förlag: Bokförlaget NoNa
Köp den till exempel här, här eller via Omnible