Om jag nu gillade fjärde boken i den här serien skarpt - så blev femte och avslutande boken i stället den segaste och sämsta av dem. Synd, jag hade väntat mig ett bra avslut och spännande avslöjanden. Men det som händer är att Mags efter händelserna i bok 4 återvänder till Haven men inte får fortsätta med sitt vanliga liv. Nä, för nu vet ju alla att en livsfarlig mördarsekt är ute efter honom, och om de kommer igen så kanske de lyckas ta honom. Eller, om inte honom så kanske de ger sig på Mags bästa vänner? Eller lärare? Eller någon vit och blåögd häst-companion??
Nej. I stället får Mags och hans närmaste krets allihop ge sig iväg att övervintra i grottsystemet Bastion, och så tror jag den listiga planen är att så småningom sprida ut ryktet att Mags dött av en olycka. Då kan han komma tillbaka till skolan, fast ha ett annat namn, och så kommer den Superlistiga och Jättefarliga Mördarsekten ha blivit lurade av detta och låta sig nöja. Idiotsäker plan.
Och så beger sig sällskapet uppdelade i små grupper på omvägar och under antagna namn och personas iväg för att i superduperhemlighet ta sig till det superhemliga och gömda Bastion. Jodå, det är en listig plan. Därför förstår jag inte riktigt varför de i staden närmast Bastion återsamlas och tillsammans öppet färdas sista biten genom skogen, med sina companions, med packning för ett år och med en hel jämra husvagn dragen av gigantiska hästar, hela vägen till den dolda ingången till Bastion. För det gör de. Sedan blir de jätteförvånade när Überläskiga och Supersmarta och Tränade Mördarsektens folk mot alla odds hittar dem i detta Bastion och försöker ha ihjäl dem. Märkligt. Husvagnen och de tio hästarna eller vad det nu var kan ju inte ha lämnat såååå många spår efter sig? Särskilt inte sedan de fortsätter med gemensamma utfärder i trakten och återvänder till Bastion även efter det att snön har lagt sig?
Well. Boken består alltså av lägerliv i grottsystemet Bastion. Punkt. Vem som sover med vem. Hur sovandet är inrättat. Vad de äter. Hur maten är förvarad. Var de går på toa. Hur de tvättar sig. Var hästarna står. Ja, och så mot slutet av boken får Mags reda på vilka som var hans föräldrar, och varför mördarsekten är efter honom. Han får till och med träffa sin kusin.
Ärligt talat: det som Mercedes Lackey hade att berätta om detta tog ungefär 3 kapitel. Dessa kunde tydligen inte tryckas in i bok 4 som redan hade en hel del action. Alltså fick de en egen bok 5, men den var ju nu tvungen att fyllas på med lite text. Så: lägerliv i grotta.
Mercedes Lackey är väldigt bra. Ibland. Och ibland är hon inte alls bra. Men jag kommer att läsa vidare om Valdemar, för att hitta de där partierna eller böckerna som är så där väldigt bra att jag inte kan släppa dem.
Titel: Bastion
Serie: The Collegium Chronicles #5
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 2014
Förlag: Daw Books
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar