The Collegium Chronicles 2: Intrigues

Jag läste vidare i Lackeys Collegium Chronicles, om Mags som i första boken i serien fick sitt eländiga gruvpojkeliv utbytt mot ett magiskt herald-liv med en tänkande vit häst som livspartner. I denna andra bok fortsätter han sina studier, och har det väl sisådär med självförtroendet eftersom han ju inte har någon studiebakgrund med sig alls och ligger lååååångt efter sina årskamrater på herald-skolan. Han har mycket plugg, och håller kanske på att gå in i väggen även om allt blir något lättare av att han har hittat två vänner: Bear (som är Healer-lärling) och Lena (som är Bard-lärling). Som om det inte vore nog med alla lektioner och läxor så startas det även en ny typ av lagsport på skolan, Kirball, och ju mindre jag går in på dess regler och omständigheter, ju bättre, men det inbegriper i alla fall ridandet av hästar, mål, två lag och en boll. Mags blir uttagen till ett av lagen eftersom han är duktig på att rida och har Mindspeech som Gift, så han är bra att ha.

Och det känns ju bra för självförtroendet, det där med att bli uttagen till ett kirball-lag. Det kan behövas, för i större delen av den här boken går allt annat emot Mags. Livet blir så eländigt att gruvpojkelivet nästan hade varit att föredra. Nämligen är det nu ett gäng "Foreseers" som alla får en syn där kungen ligger blodig på marken, troligen döende, och vetskapen att "en främling" ligger bakom dådet, alltså en främling som i "någon från utlandet". Och Mags vet ju inget om sina föräldrar mer än att de kom någonstans från något annat land - och nu leder detta till att alla helt plötsligt tror att Mags kommer att försöka ha ihjäl kungen någon gång i framtiden. Han blir alltså anklagad för något som inte hänt än, och som dessutom bara är en tolkning av en framtidsvision. Inte schysst på något sätt.

Den här boken är rätt seg. Mot slutet hämtar den sig och blir spännande, men genom mittendelen när det ältas detta jämra "kirball", och Mags är så synd om så det inte är klokt, så var jag less. Riktigt less är jag på Mags repliker som nu ännu mer är skrivna på något brett, dialektalt talspråk som är oerhört svårt att förstå. Det finns en tanke bakom det där (att Mags har ett überhemligt spioneringsuppdrag där alla ska tro att han är dummare än vad han är så därför ska han bre på lite extra med sitt oborstade språk) men det blir det inte lättare att läsa av, och ärligt talat så skummar jag ofta bara igenom Mags repliker och gissar ungefär vad det är han vill ha sagt.

Märkligt ändå att jag efter att ha brottats med Mags språk, suckat över kirball och seghet ändå ganska direkt satte igång med läsningen av bok 3 efter att ha avslutat den här? Jo, för det var ju spännande i slutet ändå, och jag vill fortfarande veta mer om hur allt hänger ihop.

Titel: Intrigues
Serie: The Collegium Chronicles #2
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 2010
Förlag: Daw
Köp den till exempel här, här eller via Omnible