Jag läser om hela Sagan om Isfolket, och den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).
Egentligen något av en sidohistoria, ändå en av dem jag mindes starkast från första läsningen av Isfolket. Jag vet inte varför, det är ingen favorit, men kanske det att den bryter av en del mot de andra i miljö? Anna Maria, barnbarn till Ingela Lind, reser till en liten by vid kusten i norra Sverige. Rätt oklart var eftersom det både är ett hedlandskap och finns berg med en gruva i närheten. I vilket fall som helst är hon anställd som lärare åt byns barn, trots att hon bara är 19 år. Gruvans förman, den mörke och bistre Kol, tycker att de hellre hade velat ha en "riktig" lärare (och helst manlig) men när nu byn ligger så avsides så får de nöja sig med vad de får, ungefär.
Det är alltså Kol vi ser på framsidan, och givetvis blir han och Anna Maria kära i varandra. Byn och gruvan och dess befolkning och anställda är ett enda trassel av korrumpering, utpressning och dåliga affärer, och Anna Maria har fått komma dit eftersom hon (som rätt rik arvtagerska) ska luras in i ett äktenskap med gruvägaren för att rädda upp en katastrofal ekonomi. Men det blir alltså gruvförmannen som blir den Ende och Rätte, och på vägen är Anna Maria något av en katalysator för att få igång socialt liv i den lilla byn.
Och så klart kan inte en hel bok i den här delen av serien få fortlöpa utan att Heike får vara med. Han och Vinga anländer till byn strax före jul och får bota sjukdomar, ryta med bankfolk och annat.
Titel: Djupt i jorden
Serie: Sagan om Isfolket #24
Författare: Margit Sandemo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar