Sagan om Isfolket 25: Ängel med dolda horn

Jag läser om hela Sagan om Isfolket, och den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om). 

Heike får resa direkt ner till Småland efter sitt sjukdomshelande besök i norra Sverige i Djupt i jorden. Jo, för det är helt akut att Tula Backe (dotter till Gunilla och Erlend i Backe vid Bergqvara gods) stoppas och får sig en rejäl uppläxning och varning. Tula är nämligen en av de Dolda Drabbade, och har ända sedan hon varit liten kunnat lite praktisk ha-ihjäl-magi. Nu har hon fått tag på en flöjt hon lär sig spela på, och det är detta som är katastrofen. Det är nämligen en Ond Flöjt. När hon spelar en viss melodi på den så väcks Tengel den onde ur sin månghundraåriga dvala, och det vore inte bra alls. Heike får nu (tillsammans med ett antal förfäder som kommer till hjälp, att de sedan länge är döda är inget hinder) ha rena demonutdrivningen på Tula för att ta flöjten ifrån henne och förinta den. 

Sedan följer Tula med till Gråstensholm för att få utbildning i sina krafter, få råd och stöd av Heike, och nattetid sexuell utbildning av de Fyra Demonerna med De Enorma Organen. (alltså...jo) Därefter reser hon hem till Småland igen, och återförenas med instrumentmakaren som tillverkade flöjten. Han heter Tomas och är en snäll kille. Flöjten råkade han tillverka av misstag. Hans ben är förtvinade så han sitter i en liten vagn och har utfrusen och utmobbad av samhället gett upp hoppet om kärlek och familj - men nu kommer Tula och vill ha honom och bryr sig inte ett dugg om fysiska skavanker.
På resan hem skulle Tula egentligen haft sällskap med Heikes och Vingas son Eskil, men denne avviker redan i Kristiania och drar på egna äventyr i något mystiskt Eldafjord han hört talas om. Det får vi läsa mer om i nästa bok.

Titel: Ängel med dolda horn
Serie: Sagan om Isfolket #25
Författare: Margit Sandemo