Storyn i sig är (förstås) helt vansinnig och går i korthet ut på detta: eftersom Döden har visat tendenser till att utveckla en egen personlighet (i Mort) så tror "de" som typ övervakar alla världar att han inte klarar av jobbet ordentligt längre. Han får sparken.
Dödens efterträdare är inte utsedd än, så medan Döden tar jobb som alltiallo på en bondgård ("kan du hantera en lie?" "JA") så fylls skivvärlden av alltför mycket livskraft och spöken som inte riktigt vet var de ska ta vägen.
Det är alla de roliga detaljerna, och alla knäppa karaktärer som dyker upp överallt, som gör det här till en bra bok. Jag älskar dem! Bara en sån sak som tuppen, som först inte kan gala eftersom han inte kommer ihåg vad det är han ska säga. När sedan Bill Door (det är namnet Döden tar sig) för att hjälpa honom skriver upp "kuckelikuu" på en griffeltavla och sätter i hönshuset så uppstår nästa problem: tuppen har tyvärr dyslexi. Så varje gryning hälsas av ett antal olika fantasirika varianter på kuckelikuu:
"Dock-a-loodle-fod!" (till exempel...)
Eller trollkarlarna på The Unseen University, som tar upp kampen mot allt det som har fått fnatt av den myckna livskraften. De bär sig åt som värsta attacksoldaterna, skriker "Yo!" till svar på allt, binder scarfar runt huvudet à la Rambo. Någon får det hela lite om bakfoten och ylar "Bonsai!!" när han går till attack (varpå det genast uppstår en liten akademisk diskussion huruvida träd har med soldater att göra eller vad det nu är).
Det är inte illa, att se en hop vildsinta trollkarlar gå till handfast attack - när de vanligen inte är särskilt praktiskt lagda och mest tenderar till att prata om hur saker och ting skulle kunna lösas (av någon annan). Den här lilla ordväxlingen om vad en "spade" är för något säger väl allt:
"What is this thing, anyway?" said the Dean, inspecting the implement in his hands. "It's called a shovel," said the Senior Wrangler. "I've seen the gardeners use them. You stick the sharp end in the ground. Then it gets a bit technical."Allra roligast i den här boken hade jag ändå åt de (inte så) listiga stadsvakterna. Särskilt den listigaste av dem, som ägnade sina dagar åt att bevaka en av stadens broar så att ingen kom och stal den. Man vet aldrig, eller hur? Därför tänker jag nog härnäst läsa någon av discworldböckerna som handlar just om stadsvakten. Verkar mycket lovande!
Titel: Reaper man
Serie: Discworld
Författare: Terry Pratchett
Utg år: 1991
Förlag: Victor Gollancz
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar