Stäppens krigare är en man med ett kallt ansikte, minsann

OK. Jag har alltså lyssnat på den här boken:

som handlar om hur den här mannen:

föds med en klump blod i sin hand någonstans i Mongoliet under 1100-talet, får namnet Temudjin, har en extremt taskig barn- och ungdom eftersom hans pappa khanen dör när Temudjin ännu bara är en finnig tonåring och khanens efterträdare vill vara ensam om all möjlig makt och helt enkelt slänger ut Temudjin, hans mamma och syskon på stäppen och drar därifrån utan att ens lämna dem så mycket som en kniv eller ett tält (förlåt, jurta).

Temudjin och hans familj har det svårt och får det ännu svårare och unge herr T själv går och längtar efter att få ta hämnd på alla som har varit dumma mot honom. Till sist har han vuxit upp tillräckligt mycket för det, och börjar samla människor omkring sig som vill slåss för honom. Riktigt duktig är han på det. Och på att hämnas och ha ihjäl. Till sist har han enat alla Mongoliets stammar och erövrar halva världen och blir känd som Djingis Khan. Stäppens krigare följer inte med honom riktigt så långt, men en bra bit på vägen.

Kommer jag att följa med på Temudjins makt- och krigsresa i fortsättningen?

Nej.

Det här var verkligen inte min grej. För mig blev hela boken en enda lång Man möter Annan Man och ska Avgöra Vem Som Är Mäktigast Medelst Hot Om Att Döda. Tusen scener, ungefär, gick ut på detta: att med ett uttryckslöst ansikte ("krigarens kalla min") besegra någon annan antingen med ord, hot eller svärdskamp och bevisa vem som var starkast. Eller - jag kan illustrera den här boken i en enda bild:

Ugh. Jag är starkast och tuffast. Jag ska bestämma. Jag ska ha den där honan. Det är min hjord. Jag kan döda dig när jag vill. 

Helt ärligt sprutade det så mycket testosteron ur boken så att jag flera gånger var tvungen att kolla ner över bröstkorgen för att kontrollera så att det inte hade börjat växa hår där.

Kvinnorna, då? De fanns ju med? Temudjins mamma? och hans blivande fru, Byrthe? Jodå. Men de två är de enda som överhuvudtaget får visa någon slags personlighet i boken. Alla de andra kvinnorna är namn- och ansiktslösa, och är de som i bakgrunden lagar mat och föder barn och skriker av förtvivlan när männen hugger ihjäl varandra med svärd. Övertas någon stams jurtor i krig så ingår liksom kvinnorna i jurtorna som ett praktiskt tillbehör. Har de mat på gång vid tillfället så är det en käck bonus - döda döda döda och sedan gå in och äta upp den förlorande sidans tänkta middagsmat, och hyssja åt kvinnan som står där över grytan och ojar sig.

Visst. Jag kan tänka mig att det finns många som gillar det här. Historien om en mäktig man som funnits på riktigt, och mycket handling. Vapen och hot om våld och våld och krig och plågeri och allt möjligt actionfyllt. Men den här läsaren? Hon väljer annat i fortsättningen, tack så mycket.

Titel: Stäppens krigare
Serie: Erövraren, bok 1
Författare: Conn Iggulden
Ljudbok - uppläsare: Torsten Wahlund
Förlag: Bonnier Audio
Utg år: 2009
Köp den till exempel här eller här