Dark Angel (nej, inget fantasy-ängel-action-grejs, utan Baloghromance)(bara som en slags varudeklaration här)

Jag drog mig bakåt i Mary Baloghs digra produktion, och hittade en av hennes tidigare romaner som hyfsat nyligen gavs ut i nytryck: Dark Angel (då i samma volym som uppföljande boken Lord Carew's Bride)(vilket alltså innebär att jag är fullt förlåten om jag läser den i princip ganska omgående efter Dark Angel?)(ja, Carolina, klart du är. Det är februari. Det är Balogh-tid.)

Men jag vet inte, jag. Den Balogh jag känner till med med humorn och kvinnorna som kan ge svar på tal ser jag inte mycket av och det här blir faktiskt rätt frustrerande läsning.

När Jennifer bara var femton år bestämdes det att hon (när hon hade åldern inne, alltså när hon fyllt arton och debuterat i sällskapslivet i god ordning) skulle gifta sig med sonen till sin pappas gode vän. Sonen ifråga är en viss Lionel, Viscount Kersey, som är blond, blåögd, otroligt snygg och bara allt Jennifer vill ha. Nu har det gått hela fem år (debuten sköts av olika anledningar upp) och Jennifer har hunnit bli lastgamla tjugo år och nu ska det äntligen debuteras, förlovas och giftas med snyggesnyggo Lionel. Som hon har längtat och väntat! Hon har knappt träffat killen, men han är ju så snygg? Och de kan väl bli vänner efter bröllopet? Och han är inte bara snygg, nädå. Han är vacker också. Det här blir nog bra.

Ja, ni fattar ungefär här hur kul det är att läsa om mogna och livserfarna Jennifer och hennes förväntningar på livet?

Så här är det: Lionel är inte bara snygg - han är ond också. Han har gjort onda och elaka saker, och kommit undan med dem. Typ att göra kvinnor med barn, smita från ansvaret och vara allmänt överlägsen. Och allt det här vet en annan man om - Gabriel, Earlen av Thornhill. Gabriel, som har mörkt hår, i och för sig också är ganska snygg men har så mörka färger att han ser ut att ha kunnat göra ondskefulla saker (som vi alla vet kan tydligen inte blonda, blåögda och vackra killar göra det). Den mörke har fått ta skulden för allt det den ljuse ställt till med, men han lider minsann ädelmodigt i det tysta. Eller, nja, nu när han förstår att Blond-Lionel är tänkt att gifta sig med oskuldsfulla-Jennifer-med-stora-brösten så kommer han på att en lämplig hämnd vore att få Jennifer-Lionel-förlovningen att gå åt fanders. Han ska göra Jennifer kär i sig själv i stället. Han har typ två veckor på sig. What could possibly go wrong?

Frustrerande, alltså. Jennifer envisas med att yra om hur himla snygg Lionel är ända tills slutkapitlen, och allas vår Dark Angel får slita som ett djur med all sin tysta ädelmodighet tills hon äntligen i allra sista minuten inser att hon nog har varit kär i fel karl. Hon kanske möjligen skulle överföra sina ömma känslor till den där Gabriel som är bra i sängen, väldigt rik, kan hantera en häst, har snygga kläder OCH kan dansa vals, har humor och är duktig på att kyssas OCH som dessutom var den som helt duktigt tog hand om sin styvmor när hon stod ensam och utstött i livet fast han aldrig fick cred för sin insats. Han har dessutom muskulös bringa och snygga lår.

Någon som undrar varför jag läste färdigt? Jo, det var ju lättläst. Och jag ville fortsätta med Lord Carew's Bride som verkar mer lovande. Fast lätt oroväckande är att Lionel tydligen ska vara Evil Skurk i den boken också. 

Titel: Dark Angel
Författare: Mary Balogh
Utg år: original 1994, nytryck 2010
Förlag: Dell
Köp den till exempel här eller här