Jag kan ju uppenbarligen inte få nog av Jamie, Claire & Co, så jag gav mig på åttonde Outlander-boken. Men lite känns det nu som att jag har läst allt vad som finns att läsa om just Jamie och Claire. Lord John gillar jag fortfarande att läsa om, och han är med mycket i den här. Likaså hans storebror hertigen av Pardloe, eller Hal, som jag också gillar (alldeles särskilt när Claire måste rädda honom från en astmaattack) William och hans humör gillar jag också. Och att Roger och Brianna fnattar runt i tiden som i värsta Tillbaka till framtiden-manuset.
Men det är inte längre fullt lika upphetsande att läsa om hur Jamie behöver Claire, right now, och ännu en gång grabbar tag om hennes rumpa som om den vore den enda fasta punkten i en värld i storm. För att inte tala om de där kväkarnas thee och thou och gråhet. Och kriget? Amerikanska revolutionen? Jag har aldrig varit särskilt intresserad av det. Alls. Nu har jag tvingats läsa om förspelet till detta krig, upptakten, första slaget, tiden till nästa slag, trupprörelser, politik, nästa slag, slag efter slag, år efter år, kanonskott efter kanonskott... och det intresserar mig inte längre. Jag orkar knappt ens läsa om hur Claire lappar ihop trasiga soldater mer, och styckena där Claire skär, syr, pillar och klipper brukar ändå vara de jag inte kan slita mig ifrån.
Men som sagt. Jag visste vad jag gav mig in på. Och ändå kunde jag inte låta bli.
Titel: Written in My Own Heart's Blood
Serie: Outlander #8
Författare: Diana Gabaldon
Utg år: 2014
Förlag: Delacorte Press
Köp den till exempel här eller här
Allt det här kände jag redan i första boken. Och ändå har jag inte bestämt mig riktigt för om jag ska fortsätta läsa eller ej ;)
SvaraRaderaJag började väl kanske känna så efter andra boken, men sedan introducerades lite nytt i varje i alla fall, och mitt beroende byggdes upp. Det är någon slags hatkärlek tror jag.
RaderaJag lyssnar på Sjöfararna just nu. Tänker att det kan vara lagom med en paus efter del tre av denna bok. Dessutom tycks inte fler delar vara inlästa än = blir ett naturligt och bra uppehåll i väntan på nästa del.
SvaraRaderaDet måtte ta rejält lång tid att lyssna igenom en av de här!!
RaderaJag har denna kvar att läsa och den ligger i horisonten och bara väntar. Som du säger, jag vet precis vad som väntar och jag vet också att den naturligtvis kommer bli läst. Så småningom. För att det inte går att låta bli. :-)
SvaraRaderaPrecis, a woman's gotta do what a woman's gotta do :)
Radera