The Light Fantastic - en Discworldroman

Jag vet inte hur jag tänkte, men jag försökte mig ännu en gång på att lyssna på en Discworldroman i avkortad version. Eller, jo, det vet jag. Jag var less på den evighetslånga boken jag höll på att lyssna på, en relationsroman som aldrig verkade ta slut, och ville ha något kort och snabblyssnat i stället. Och jag tyckte väldigt mycket om uppläsaren av de förkortade varianterna av Discworldromanerna: Tony Robinson - det är en njutning att lyssna på honom. Och så tänkte jag att "det kanske går bättre om jag på förhand VET att det är en förkortad version?"

Nej. Det höll inte. Eller, alltså, uppläsningen VAR helt underbar att lyssna på - jag brukar inte gilla när uppläsaren dramatiserar läsandet för mycket och gör olika röster och så, men när Tony Robinson gör det så är det så alldeles lagom mycket och passar så perfekt till Discworldkaraktärerna att det blir storartad underhållning. Och hans så tydliga, långsamma och mycket brittiska språk....aaahh. Mycket bra.

Men när jag sedan via Goodreads läste om hur det bästa partiet i The Light Fantastic är när Rincewind ska rädda Twoflower från döden, och i ett transliknande tillstånd kommer hem till Dödens hus och där hittar Twoflower i full färd med att lära Döden och de andra tre ryttarna i Apokalypsens fyra ryttare att lära sig att spela bridge (hur hinner människorna med att spela det här, undrar Döden, när de ju lever så väldigt kort tid??)... och insåg att hela det partiet inte fanns med i den versionen jag hade lyssnat på? Ja, då fick jag total vad-har-jag-missat-mer???vadvadvad?-fnatt och var ändå tvungen att läsa om hela boken på min Kindle i oavkortat format...

The Light Fantastic är väldigt typiskt Discworld-ig, det vill säga: handlingen i sig är inte särskilt viktig och dessutom hyfsat obegripligt tilltrasslad. Det är alla karaktärerna och det de gör för att ännu en gång rädda sin skivvärld från undergång som är det roliga att läsa om. Nu hotas skivvärlden av en annalkande röd stjärna, eller meteor, eller något, och för att rädda världen behöver de åtta trollformlerna i den uråldriga boken the Octavo läsas tillsammans. Bara det att en av trollformlerna för många år sedan hoppade ut ur boken och numera gömmer sig inne i trollkarlen Rincewinds huvud. Och Rincewind reser tillsammans med turisten Twoflower över Skivvärlden, just nu med vagt mål att ta sig tillbaka till Ankh-Morpork. Typ. På vägen stöter de på en gigantisk sten-dator skött av ett antal druider (eller, ja, det skulle kunna vara något mycket liknande Stonehenge), trollens urgamla förfader som mest ser ut som ett berg, talande träd, ett pepparkakshus och en magisk affär som är dömd att för alltid vandra omkring och aldrig få stänga. Och den störste hjälten av alla: Cohen the Barbarian, nu dock 87 år gammal och tandlös. Och så då apokalypsens fyra ryttare, och ett antal trollkarlar på the Unseen University. Och ja! det är här vi får veta hur universitetsbibliotekarien blev en orangutang!

Gillar! Men ska lyssna på oavkortad version nästa gång. Även om det inte är Tony Robinson som läser - just nu lyssnar jag på The Wee Free Men med Stephen Briggs som också är mycket, mycket bra som uppläsare.

Titel: The Light Fantastic
Serie: Discworld (andra i böckerna om Rincewind)
Författare: Terry Pratchett
Ljudbok (första läsningen i alla fall) - uppläsning: Tony Robinson
Utg år: 1986
Förlag: Colin Smythe
Köp den till exempel här eller här