Öppnas i händelse av min död

Jag började lyssna på den här som ljudbok, och gillade i början uppläsaren Kerstin Anderssons röst. Men ganska snart ledsnade jag på den - lite oklar över varför, men fick någon känsla av avståndstagande och löje när hon läste. Eller nåt. Plus att jag ledsnade på relationspratandet - vet inte varför jag försökte mig på att lyssna på den här sortens bok när jag vet att jag behöver lots of action för att hålla intresset uppe i en ljudboks alla timmar. Nå, hur som helst övergick jag till vanlig pappersbok efter halva boken.

Brevet med påskriften "Öppnas i händelse av min död" hittas av Cecilia när hon är uppe på vinden för att leta efter något helt annat. Det är hennes man John-Paul som skrivit, och han är inte ens lite död när Cecilia till sist ändå läser det där brevet han skrev för ganska många år sedan. Och det som står i det välter upp och ned på deras tillvaro - en tillvaro som annars verkar synnerligen välordnad. Cecilia är hemmafru, mycket social, mycket pratsam och den som organiserar saker och ting (även sitt eget skafferi med hjälp av triljoner Tupperwareburkar)(hon är också Tupperwareåterförsäljare).
Förutom Cecilia får vi läsa om Rachel, vars dotter blev mördad för tjugo år sedan, och om Tess vars man Will och kusin Felicity har förälskat sig i varandra varpå Tess tar sin och Wills son och flyr till mamma i Sydney. (Det är i Sydney boken utspelar sig, och de tre kvinnorna träffas eftersom de har anknytning till en skola som ligger där.)

Det här är helt OK läsning, och roande för stunden. Men jag är absolut inte wow-vilken-bok-ig. Jag gillar idén med gamla hemligheter som kommer fram, och det där med att tro att man känner någon otroligt väl men sedan upptäcker att nähä, det gjorde man tydligen inte alls. Men jag dras inte in i det så där värst mycket. Alldeles för mycket lägga-all-sin-tid-på-att-ha-nybakta-kakor-och-välskött-hem, och på tok för mycket visa-upp-en-fin-fasad för mig. Alla dessa glättiga ansikten "inför barnen" i stället för att visa när man är ledsen. Den där hysteriska påskparaden med någon slags tävlande i kolla-hur-mycket-jobb-vi-har-lagt-ner-på-VÅRT-barns-utstyrsel-då. Jodå, jag fattar att det ska vara en kontrast i hur fint det ser ut utåt med familjeliv och hem och det där, och hur ruttet det kan vara inuti och hur dåligt människor kan må fast de bjuder på marängtårta - men jag bara läser och noterar, roas av en eller annan inre formulering av Cecilia, men grips inte och har redan nu när jag skriver glömt mycket av det som hänt i boken. Så visst, OK, men inte mer, och jag fattar inte riktigt hypen kring boken.


Titel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Liane Moriarty
Originaltitel: The Husband's Secret
Översättning: Eva Johansson
Ljudbok - uppläsning: Kerstin Andersson
Utg år: 2015
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Köp den till exempel här eller här