torsdag 25 januari 2018

Koka björn

Jag har lyssnat på när Mikael Niemi själv har läst upp sin Koka björn, och en del av det jag gillade så mycket med den här var just uppläsningen, som var helt perfekt bra till det som berättades. Men jag tyckte om människorna i boken också. Och miljön, byn Kengis i Norrbotten på 1850-talet.

Det är mycket som ryms i Koka björn. Det är nåjdungen, lappojken Jussi som rymt hemifrån eftersom livet hemma inte gick att leva. (vi får en del tillbakablickar till det, och det är nästan inte till att stå ut med) Det är prosten (som är Lars Levi Laestadius, även om han aldrig namnges i boken) som tar Jussi till sig som fosterbarn, lär honom läsa, tänka, tala, resonera, botanik, filosofi och annat. Och så skriver han in Jussi i boken, kyrkboken, så att han blir människa. Men så är det Jussis kärlek till pigan Maria, också. Och hans kval när hon inte vill se åt honom ens. Och så är det prostens väckelsearbete och funderingar kring tro och själ. Och mitt i allt det här är det också död och våld och polisarbete.

En piga hittas död, och hennes skador kan nog tyda på att det är en slagbjörn som anfallit henne, varpå lämplig slagbjörn jagas upp och has ihjäl. Men sedan överfalls en annan piga, och eftersom nu björnen är skjuten, skinnad och kokt så handlar det nog om en mänsklig våldsverkare. Vem?

Nu visar sig prosten/botanikern vara en hejare på att hitta små, små detaljer - på de döda, på deras kläder, på marken runtomkring - och dra slutsatser av detta. Bästa ställena i boken för mig är när han gör det här, tillsammans med Jussi som antecknar och ser på, och liksom resonerande/undervisande kommer fram till hur det kan ha gått till ("ser Jussi det här hårstrået här?" "jo" "varför tror Jussi att det har hamnat här?"). Och väldigt frustrerande är det när ortens polis, länsman Brahe, dundrar in konjaksstinkande, och vägrar se mer än det första anblicken visar, och tycker att prosten ska hålla sig till sitt och inte blanda sig i polisens arbete.

Men, som sagt, det är så mycket mer än mordgåta, det här. Visst är det prosten Laestadius som står i centrum - men för mig är det nåjdpojken Jussi som berör mest. Och att höra om det som hänt - och händer - honom, det är riktigt riktigt jobbigt att lyssna på i en ljudboksuppläsning. Det finns inget sätt att värja sig, att skumma igenom, och vissa partier av boken mådde jag direkt dåligt av att lyssna på.

Märkligt nog är detta min första bok av Mikael Niemi. Jag ska nog läsa fler.


Titel: Koka björn
Författare: Mikael Niemi
Ljudbok - uppläsning: Mikael Niemi
Utg år: 2017
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här

2 kommentarer:

  1. Den här vill jag väldigt gärna läsa. Jag vet inte om jag har läst en eller två böcker av Niemi tidigare (är osäker på om jag har läst Populärmusik från Vittula eller bara sett den), men hans Fallvatten var i alla fall väldigt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag testar nog både Fallvatten och Populärmusiken tror jag :)

      Radera