Jag läste om Anna i Anna och den franska kyssen, jag läste om Lola i Lola och pojken i huset bredvid - men jag glömde bort att läsa om Isla, den tredje tjejen i den här löst sammanhållna trilogin, så verkligen dags nu. Isla går också på den amerikanska internatskolan i Paris, men är något yngre än Anna så skolåret den här boken handlar om går Anna och St. Clair inte kvar (men de dyker upp lite i Isla-boken ändå).
Isla är kär i Josh. Men han vet väl knappt vem hon är, och han har dessutom haft en annan flickvän som han varit väldigt offentligt kär i, så Isla har trånat på i hemlighet. När den här boken börjar ser hon Josh på ett café (hemma i New York), och vågar för en gångs skull både hälsa på honom och prata med honom. Jo, för hon har precis dragit ut en visdomstand så är helt lullig av smärtstillande. Dagen efter är hon väldigt mycket men-herregud-vad-gjorde-jag-igår-PRATADE-jag-med-honom?? och hennes bäste vän Kurt är både god lyssnare och sällskap när hon på kvällen åter går till samma café för att se om Josh kanske kommer tillbaka dit? (så hon kan a. betala tillbaka pengarna hon blev skyldig honom men framförallt b. prata med honom igen med En Orsak).
Det finns mycket jag gillar i Isla and the Happily Ever After: miljöerna (jag blir sugen på att åka till Paris)(och Barcelona! verkligen Barcelona!) och särskilt skolmiljön, tänk att få gå på den där internatskolan i Paris? Jag gillar Kurt också, väldigt intressant kille. Och ärlig. Och fascinerad av kartor och tunnlar (my soulmate...). Däremot tycker jag inte jättemycket om vare sig Isla eller Josh. Josh är lite för perfekt (även om han missköter skolan på sitt charmiga värsting-vis, typ) och Isla gör det så himla svårt för sig. Plus att hon låter sig ledas för mycket hit och dit utan att stå upp för sig själv och vad hon vill. Jag får också en lätt överdos av föräldrar.
Men på det hela taget - mysbok för mysläsning.
Titel: Isla and the Happily Ever After
Författare: Stephanie Perkins
Utg år: 2014
Förlag: Usborne
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar