Agnes Grey

Agnes växer upp som yngsta barn i en prästfamilj. När de får ont om pengar vill hon hjälpa till med försörjningen, genom att arbeta som guvernant. Hon har inte själv gått i skola men blivit undervisad av sin mor i hemmet, och tänker sig att hon nu ska ge små barn samma fina bildning, uppfostran och moral som hon själv fått och har. Hon ser framför sig stillsamma, trevliga samtal med artigt lyssnande barn, för hur svårt kan det bli? Om hon bara vill väl? Hennes mamma och storasyster tycker att hon själv inte är mer än ett barn (hon är väl i 18-årsåldern) och nog inte riktigt redo ännu, men Agnes framhärdar. Hon vill klara sig själv, hon vill vara nyttig och hon vill undervisa.

Så hon får tjänst och ger sig iväg. Men barnen... gör inte som hon säger? Hennes tid får till stor del ägnas åt att överhuvudtaget få dem att sitta still i skolrummet och göra ens något av det Agnes säger till dem? Och inte får hon slå dem heller, eller ens säga till dem på skarpen, för då blir barnens föräldrar arga. Arga blir de i vilket fall som helst, för de tycker inte Agnes har någon särskild ordning eller koll på ungarna och efter ett år får hon sparken. Men hon ger inte upp, utan får tjänst i en annan familj där det finns äldre barn, tonårstjejer inte mycket yngre än henne själv. Dem ska det väl gå att prata med, i alla fall? Det går sådär bra, kan jag säga.

Anne Brontë var yngsta systern i prästfamiljen Brontë, och hon arbetade som guvernant några år som ung vuxen. Agnes Grey ska basera sig en hel del på erfarenheterna hon fick då. Och jag tror det är därför det blir så bra, och känns så äkta. Agnes frustration är så mästerligt beskriven, personerna hon jobbar för och med likaså och jag kan ofta se dem framför mig. (ta bara farmor till barnen i första familjen som Agnes på ett ställe beskriver hur hon pratar, utvikningar hon gör, huvudrörelser och gester och andra detaljer som är väldigt tydliga. Det känns faktiskt som om hela den beskrivningen skulle kunna vara väldigt självupplevd och skriven i stor irritation precis efter att författaren precis gått ifrån ett samtal med personen ifråga)
Det är en märklig känsla att läsa Agnes Grey - för miljö och samhälle är det viktorianska England, men språket och berättandet gör människorna levande på ett sätt som ändå känns nu fast de så tydligt hör hemma i då. Jag gillar det väldigt mycket.

Titel: Agnes Grey
Författare: Anne Brontë
Originaltitel: Agnes Grey
Översättning: Maria Ekman
Utg år: original 1847, den här utgåvan 2009
Förlag: Norstedts (den här utgåvan)