En fredag på bokmässan

Fredagen kom inte igång riktigt för mig - jag blev stoppad av ett antal köer. Först kom jag inte ens in i själva huset (eller under tak - men jag var ju redan utrustad i (dyblöta) regnkläder så...) för just vid den här ingången var väskkontrollen utanför dörrarna. Och väskkontrollerarna var morgontidigt nitiska så det tog en stund. Ja, utom för den äldre mannen i hatt vars taxi stannade precis utanför ingången, och han efter att ha stigit ur liksom bara gick rätt in, mellan köer och väskundersökningsbord och allt. Han var säkert någon typ av kändis (jag har, som alla vet, noll koll på allt sådant).
Sedan vidtog köerna till garderoberna (lämna jacka, lämna kasse, diskutera varför även kassen kostar pengar att lämna in, plocka upp plånbok, hitta kortet, blippa det, vänta på kvitto, tacka nej till kvitto - alternativt starta diskussion om varför det inte går att betala med kontanter), och som fin avslutning på detta: köerna in till själva mässhallarna och avläsning av seminariekort eller entrébiljetter (ska jag hålla streckkoden så här? eller så här? vadå måste jag ha löst biljett? vadå kan jag inte bara mula in mitt utskrivna mail med bekräftelsen på vad jag köpt i själva streckkodsläsaren?).

Väl Inne I Fakking Mässhallarna, (nu i ombytta, torra kläder) insåg jag att det var helt kört att hinna till det seminarium om MIK och källkritik med Olof Sundin som jag hade tänkt gå på klockan 10. Bitter? Nädå, aldrig, inte jag. Tar livet med upphöjt jämnmod. Istället tänkte jag positivt att "ja, då kan jag ju gå runt här på mässgolvet en stund, passa på innan allmänheten släpps in vid 14.00 och det blir galenhets-trångt".

10.30 hade jag fått nog av det och var både folktrött och folkskygg. Jag lät Svenska kyrkan bjuda mig på kaffe och drog mig bortåt K-salarna för ett seminarium med Jan Guillou och Anne Holt. Men stoppades av en folkmassa redan bortom Globala torget, alltså långt nedanför rulltrapporna. Folkmassan visade sig vara en episkt lång, men oordnad, kö till just K-salarna. Oklart om alla dessa människor skulle på samma seminarium som jag, eller om det seminariet om metoo som var i grannsalen, eller om de alla ville se prinsessan Madeleine som tydligen skulle prata i den tredje K-salen. Oordnade, episka köer är inte min grej, så jag slank in i närliggande J2 för att lyssna på Flyktens mänskliga ansikte som jag också hade på min lista.

Så glad jag gjorde det! Här pratade Hae-jin Cho, Thord Eriksson och Dick Harrison modererade av Görrel Espelund om människor på flykt nu och genom tiderna. Och det här: samtalet fördes på engelska och koreanska, och vi i publiken hade alla hörlurar och sändare där vi kunde välja kanal. På ena kanalen simultantolkades allt som sades på koreanska direkt till engelska av en tolk, och på andra kanalen simultantolkades det engelska till koreanska av en annan tolk. Otroligt imponerande! Hon till vänster om mig började raskt anteckna i sitt block, och jag smygtittade lite och såg att hon ju skrev på koreanska, och då blev jag så fascinerad av det att jag för en stund tappade tråden i samtalet som fördes på scen.

Bäst idag var ändå seminariet om spel, Spelkunskap åt folket! som handlade om spel som en stor och viktig del av vår kultur och om hur det är långt kvar tills det tar den plats det borde göra i sammanhang som det här. Om föräldrar som kan peppa sina barn till fotbollstränande men som inte alls begriper när de tränar och tävlar i e-sport. Om spel som en social arena där du möter andra. Om forskning av spel och vad den riktar in sig på. Och mer... 45 minuter gick i det här fallet alldeles för fort.

Jag hann också med ett 45 minuters seminarium om att utveckla elevernas digitala kompetens där jag blev mer och mer fundersam över hur lärarna i panelen inte en enda gång, upprepar inte en enda gång nämnde samarbete med skolbibliotekarie som ett givet och naturligt sätt att arbeta med detta.

Och så var jag med vid minglet före  (bubbel nu igen) och prisutdelning för Årets bok 2019 som gick till Stina Jacksons Silvervägen. Jag har ännu inte läst den, så kände mig lite som en fuskare i sammanhanget.
Lika mycket fuskade jag i rollen som seriös seminariebesökare när jag gick på dagens sista seminarium vid 17.00, Varför gillar vi att bli lurade?, återigen om källkritik och MIK. Jack Werner modererade, men i panelen satt kloka människor som en professor i teoretisk filosofi, en forskare i didaktik, en psykolog och så VD för UR. Och samtalet gick omgående in på så teoretiska och begreppsfyllda nivåer att min hjärna, som redan när jag kom in i salen bestod av bubbel-mos, lade ner och checkade ut. Ibland vill man mer än man orkar, och nu satt jag i stället i 45 minuter och vegeterade. Men jag var i vilket fall som helst tvungen att stanna kvar på mässan till 18 eftersom vi sedan hade bokat in Glamorös Bokbloggarmiddag på Pinchos som jag gick på. Och åt alldeles för mycket mat. Och två efterrätter.

Bild: Anna-Lena Löf - #boblmaf på Årets bok-minglet

När jag kom hem till husbilen den här kvällen var jag så trött att jag inte ens orkade öppna telefonen för att kolla på pokemons. Nä, det blev sängen direkt.

Nu är det lördag, och bookfluencerfrukost, och fler seminarier. Om jag kommer iväg i tid. Regnet vräker ner. Jag återkommer med vidare rapporter!