Den här gången är det Abigail Westcott som får hitta sin ende och rätte. Abby är lillasyster till Camille i Someone to Hold, och därför förstås också ett av syskonen som i första boken befanns vara födda utom äktenskapet och numera utan arv och titel, och ute i kylan överhuvudtaget vad gäller sällskapsliv och alltihop. Abby har hittills varit rätt mycket i skymundan och inte gjort mycket väsen av sig, och tagit det faktum att hon inte fick sin "debutsäsong" (pga skandalen) ganska lugnt ändå.
Nu kommer hon hem till sin bror Harry, han som inte längre är earl utan istället officer. Han är skadad, och hon ska bo hos honom ett tag för att göra honom sällskap, och vila lite från det sällskapsliv hon trots allt fortfarande är en del av. En av de första hon möter är en ohyfsad karl som i bar överkropp står och hugger ved. Hur vågar han?! Där ladies som hon själv skulle kunna få (och får) syn på honom? Bar överkropp. Så skandalöst. (och så.... läckert)(fast det erkänner hon inte ens för sig själv) Hon stegar fram till honom och skäller ut honom efter noter. En ful hund har han också. Fy.
Nå, det där är inte den obildade dräng Abby tar honom för. Nej, det är överstelöjtnant Gilbert Bennington, Harrys överordnade som följt med honom hem till England. Och givetvis är det Glbert Abby kommer att vara gift med innan boken är slut. Fast det skulle man inte kunna tro - han fullkomligt avskyr fisförnäma ladies som tror de är bättre än alla andra, och som har mage att skälla ut någon de inte ens vet vem det är bara för att de råkar uppröras av lite bar överkroppshud. (och muskler)(och hunden är förvisso ful, men världens bästa) Gil har rätt svårt för överklass - han är själv inte född "gentleman" utan kommer från enkla förhållanden och har stigit i graderna i armén mestadels på egna meriter, och har fått lära sig etikettsregler, snyggt uttal och sånt på vägen.
Men gifta blir de, och kära i varandra också så småningom - men faktiskt är det högst oklart varför. Jag vet inte vad Abby ser hos honom mer än hans mörka röst och snygga överkropp, och det han verkar falla för hos henne är just hennes lady-grejer: att hon gillar att brodera, arrangera blommor i vaser, kan konversera och är en Behaglig Person.
Av de sex Westcott-böcker jag nu läst är denna den avgjort svagaste. Främst eftersom det är så beige med hela kärleksstoryn - den tänder aldrig till och jag ser inte varför de skulle passa ihop. Men också eftersom det är ett evigt tjatande och ältande hos denne Gil hur annorlunda han är eftersom han kommer från enkla förhållanden, och hur han inte tror på sig själv, och hur alla i Abbys familj säkert tycker illa om honom egentligen eftersom han inte är en gentleman på riktigt. Jag blir trött. Dessutom börjar serien bli lite lidande av det här med att Mary Balogh älskar sina förra kärlekspar, och vill följa upp dem med hur de har det nu, vilka barn de har, och hur de umgås med varandra. Jag gillar det för det mesta, eftersom jag gärna vill veta hur det gått för alla, men här tenderar det att bli ett evigt listande av namn: vilka som kommer till te, vilka som kommer på middagen och hur de sitter vid bordet, vilka som har träffat Gil och vad de tycker om honom, vilka barn som leker med vilka... det blir faktiskt lite tjatigt ibland.
Men jag släpper Gil och Abby och längtar i stället efter att få läsa nästa bok i serien, bok 7. Den vet jag nämligen ska handla om den ogifta äldre släktingen Matilda, som är kanske 55-60 år eller nåt, och som serien igenom har förlöjligats eftersom hon alltid springer efter sin mamma the dowager countess Westcott eller vad hon kallas, och ska tvinga på henne luktsalt och sjalar och grejer. Nu ska denna Matilda få en egen bok i serien. Heja Mary Balogh! Hur många romance-böcker har en kvinnlig huvudperson som är 50+??
Titel: Someone to Honor
Serie: The Westcott Series #6
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2019
Förlag: Berkley
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar