Gruvan

Ellen och hennes familj tillbringar sommaren på Utö i Stockholms skärgård, och Ellen har bestämt sig för att hon ska sova ensam ute i det gamla skjulet som finns i trädgården. Aldrig att du vågar, tycker hennes två storasyskon, du kommer bara att ligga och lyssna efter "Utöskräcken" och vänta på att han krafsar sig igenom väggen där du ligger heeeelt eeeensam...

Ellen vågar visst. Fast det är mörkt, det är det. Och det är svårt att tvinga sig själv att INTE tänka på Utöskräcken, särskilt när hon hör krafsanden på väggen. Eller i väggen? Kanske möss? När hon efter en mestadels sömnlös natt (men hon gick aldrig in!) ska kolla skjulets vägg om det kanske finns mushål där (eller någon gren som skrapat mot den) så hittar hon en öppning. Hon sträcker in handen, och hittar... inte musbajs eller så utan en bok. En dagbok, skriven för hand med snirklig handstil, av en Anton.

Ellen tycker inte läsning är särskilt upphetsande, eller lätt heller för den delen, men hon kämpar sig på egen hand igenom dagboken och får dela Antons vardag och liv som visar sig vara för väldigt länge sen. 1800-tal, och då när gruvdriften på Utö var igång och den självklara arbetsgivaren för Antons familj och många andra. Ellen läser lite i taget och blir djupt engagerad i Antons öde, och förstår att det finns en gammal hemlighet som aldrig avslöjats.

Jag tyckte mycket om Gruvan, om Ellen och hennes familj och kopplingen till Anton och hans liv. Och jag har fått en stor lust att åka till Utö och se ut över vattenfyllda gamla gruvhål. Jag älskar sånt, har dragit med mig familjen när jag känt att jag måste stå och fundera över gamla gruvhål i Bergslagen (de tittar 5 min, sen tycker de att det räcker, medan jag kan stå där och tänka länge...). Nu behöver jag alltså åka till Utö, tror jag.

Titel: Gruvan
Författare: Sara Lövestam
Utg år: 2018
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9-12 år