Så om människorna har evigt liv (och inte bara det, deras blodomlopp är fullt av något som heter "nanites" av olika slag, som reparerar sår och skador, blockerar smärta, höjer humöret och reglerar ämnesomsättningen ifall anlag för fetma finns, och annat praktiskt) så borde väl jorden ganska raskt ha blivit överbefolkad? Nej - Thunderhead har hittills kunnat fördela resurser så klokt att människorna ändå fått plats. Men ett visst dödstal måste ändå finnas, och det är där the Scythedom kommer in. I hela världen finns det scythes, och dessa är ålagda att ha ihjäl 5 människor var per vecka. Utförande är helt upp till dem själva, men de har årliga kongresser där de redovisar sina avrättningar så att dessa inte drar iväg och blir för många åt något håll (för många äldre kvinnor, för många med asiatiskt ursprung, för många ljushåriga eller annat särskiljande).
Och eftersom dessa scythes kan ta livet av vem som helst, när som helst, så är förstås alla rädda för dem - de är egentligen det enda farliga som finns numera. För nu när människorna kan leva hur länge som helst, och när alla är ständigt lyckliga och friska och övervakade av Thunderhead så ter sig livet helt annorlunda från det i historien, alltså "the Mortal Age". Det går ju att dö om man anstränger sig lite (hoppar från en skyskrapa t ex, eller går ut framför en bil), men då blir man bara återupplivad igen så det finns en hel del människor som sysslar med detta regelbundet, "splatting", för kicken det ger att dö. Annars finns det i allmänhet rätt lite förståelse för alla dessa känslor folk verkade hålla på med då under the Mortal Age.
(och ja, ju längre man läser, desto läskigare ter sig livet i denna evighets-långa-lyckliga-liv-värld)
I denna värld tar sig nu en viss scythe som kallar sig Faraday två lärjungar: Citra och Rowan. När deras läroår är över kommer en av dem att bli en scythe, den andre återgå till sitt vanliga liv. Det är i alla fall planen, men planen går på ett ganska tidigt stadium helt åt fanders, faktiskt. Redan på den första scythe-kongressen där en annan scythe tittar snett på Faradays två lärjungar och tycker det är orättvist att han ska ha två när alla andra bara får ha en i taget. Så har det aldrig gjorts förut, och så kan vi inte ha det, och snart har det bestämts att när läroåret är slut ska den av de två lärjungarna som blivit scythe som första uppdrag ha att ha ihjäl den andre.
Så börjar det hela, och trots att det hela är fullspäckat av mord i olika mer eller mindre makabra varianter (fast det kallas inte mord, det kallas "gleaning") så älskar jag den här boken och det här världsbygget. En AI som heter Thunderhead? Bara DET! Bödelkongresser, fulla av folk i olika färgglada kåpor (ingen scythe får bära svart) som trycker i sig mat och diskuterar detaljer i sitt regelverk? Hela fenomenet med "splatters"? Det är helt knäppt alltihop men faktum är att jag inte kunde släppa den här boken, som dessutom har en hel del twister i storyn. Faktum är att när jag skriver detta redan har läst bok två i trilogin... (den heter Thunderhead).
Titel: Scythe
Serie: Arc of a Scythe #1
Författare: Neal Shusterman
Utg år: 2016
Förlag: Simon & Schuster
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar