Pappan vill skriva om sin vilda och äventyrliga ungdom, och så läser han upp sina memoarer för sin son Mumintrollet, och för Snusmumriken och Sniff. Det är ju så att även dessas pappor finns med i memoarerna: Joxaren och Rådd-djuret. Visst får vi höra lite om nutids-karaktärerna, men mest får vi alltså vara med och lyssna pappans ibland lite uppstyltade och storvulna men oftast väldigt roliga och Tove Janssonska memoarer. Ganska tidigt (efter att ha rymt från en hemuls barnhem) träffar Muminpappan en viss herr Fredrikson som bygger en flodbåt. På flodbåten finns Fredriksons brorson Rådd-djuret som bor i en kaffeburk, och med på resan följer också Joxaren som helst bara vill göra ingenting och röka pipa. Flodbåten kommer så småningom ut på havet och landar på andra sidan där delar av den verkar utgöra grunderna till muminhuset (som ju ligger i en dal, jag förstår inte riktigt det där...) eftersom hela sällskapet stannar här där Fredrikson får anställning som hov-uppfinnare.
På redan har vi också fått träffa ett antal tusen klippdassar, hemuler och hemulens moster (som vill styra upp diverse uppfostrande lekar), dronten Edvard som dyker upp som deus ex machina vid flera tillfällen samt ett sällskapligt moln. Och jag får också äntligen förklaringen till muminmuggen med bröllopsbilden (alltså bruden med knapphalsband) - det är när Rådd-djuret gifter sig med Såsdjuret som dyker upp från absolut ingenstans men äger en fin knappsamling precis som Rådd-djuret också gör.
Det är småfnissigt, märkligt, filosofiskt och väldigt bra.
Titel: Muminpappans memoarer
Författare: Tove Jansson
Ljudbok - uppläsning: Mark Levengood
Utg år: 1950 (original), 2007 (ljudboken)
Förlag: Bonnier Audio
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar