Lättläst Hcg - rolig story med fina bilder. Jag gillar den här och sätter den gärna i händerna på både läsovilliga barn och såna som redan läser.
Allan Zongo är en tvättäkta rymdvarelse, och han har
egenskaper från alla filmers rymdvarelser sammanslagna. Han kan lysa med
lillfingret typ som E.T, och zappa folk med det. Han har minnesborttagning som killarna i Men in Black.
Han kan förvandla sig till vad som helst i sin omgivning, typ en hund, eller
huvudpersonens fröken, eller som i slutet på boken till Jesus på korset,
trästaty, och skrämma slag på fröken. Det blir ganska roligt, speciellt om man
känner till filmerna som nog en hel del barn gör.
Allan har kraschat med sitt rymdskepp utanför Max och hans familjs hus, och i stället för att larma myndigheter och bli hysteriska så låter de Allan bli som en i familjen och bo i Max rum (va?! ska jag bo med en alien? Ja, kalla honom Allan, det låter nästan likadant...). Alltså, bara tills pappa lagat hans rymdskepp (och så får man se en fantastisk bild där pappa ligger uppkrupen på rymdskeppet med skiftnyckeln i högsta hugg). Max tycker det är mindre kul att ha en alien som bror, han är nämligen rätt besvärlig att tas med visar det sig. Det är mindre kul för Max att exempelvis hitta någon slags mystiskt vapen bland böckerna i skolväskan när han sitter i klassrummet. Ett vapen som han inte lagt dit. Och som lyser rött, och bränns, och inte går att stänga av. Det leder till samtal med rektorn och det är ändå bara början på alla problem. Allan erbjuder sig tjänstvilligt någonstans i mitten på boken att zappa Ulla (fröken) men på något sätt känns inte det som någon toppenidé tycker Max.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar